Tröjan du hatar? Är de en slags metafor för en personlighet? 

Man får väl tolka de som man vill, men fan va grym låten är! På lördag spelar dom på "gossip" kan inte va mer lycklig att få se snyggingarna som sjunger rakt in i hjärtat! 

Många låtar just nu handlar om så mycke hat och dissar, så jävla skönt. Så många låtar som man känner igen sig i. 

Varför finns de så mycke hat då? Jo för folk nu för tiden vet inte hur man beter sig, finns ingen moral kvar i dagens ungdommar, låter som en kärring på 80 år haha. 

Men hur behandlar vi varandra då? Jo, som skit, jag kan inte säga att jag är bättre än nån annan, men jag vet iaf vad som är rätt och fel, har varit med om så mycke på sistone som får mig att bli mållös, jag har så mycke hat inom mig som aldrig får komma ut, jag drömmer till och med om att slå folk tills dom nästan smäller av, va ska man göra med ilskan då? Finns de undantag för vilka man får slå? Dom som inte förstår vilka jävla idioter de finns, de är inte så konstigt att vissa flippar ur och nästan slår ihjäl varandra. Kanske måste ta till proffisionell hjälp snart, innan den sker en olycka. 

Också har jag tänkt på nonchalanta männsikor, de är dom man vill slå sönder så dom spottar ut alla tänder på backen. Att dom tror att de dom gör är alldeless rätt. 

Jag låter väl som värsta psykfallet, men så är de inte, jag är alldeless för dum-snäll för att ens engagera mig, hur kan de va så, att vissa är så dum-snälla att dom blir sårade, att folk kan utnyttja varandra på de sättet. "Ja men fråga Mikaela, hon ställer alltid upp, säger aldrig nej" 

Och varför jag inte säger nej är väl för att jag vill att en dag ska man ställa upp likadant för mig, men gör nån de? Näe, tveksamt, så klart jag kanske frågar nån som jag vet ställer upp, men om de är så, så betalar man tillbaka inom en snar framtid eller direkt. Jag har aldrig haft förmågan att utnyttja någon. Bra eller dåligt, de vet man aldrig. 

Jag undrar verkligen hur vissa ser på mig, en tjej med attityd men också tillbakadragen? Eller en bitchjävel med noll förståelse. De kan ju omöjligt bara vara jag som har såna tankar. 

Många som har träffat mig nångång brukar alltid tyckt att jag är en kaxig liten plutt, vissa ggr kan jag bli ledsen att folk tror att jag är en elak person, för de är jag verkligen inte, jag har alltid samma sätt att se på folk oavsätt va andra säger, jag vill oftast få en egen uppfattning av dom jag träffar. 

"Vet du vem Blablabla är?"
"Aa han är schysst"

"Men guuuud, vet du va han gjort eller?"

Jaha?! Vem bryr sig? Han har inte gjort mig nåt, man kan inte dömma nån innan man lärt känna den, sån uppfattning har jag alltid haft. Men iofs, är de nån som bryr sig? Näee, va väl de jag trodde.

Jag vet till och med om att folk som har undvikit mig för saker dom hört om mig. Shit va jag måste från den här stan. Men ändå inte, jag har fått så mycker vänner, eller ja, bekantskaper.

Saknar också Uppsala, min hemstad, som jag bodde i, i 19 år, sen flyttade jag upp hit till "Glada Hudik"

En liten korrektion "Suuur Hudik"

Har nog aldrig varit i en stad där folk har så mycket fördommar och skitsnack, men, å andra sidan så va ska man göra då? Skvaller och skitsnack, å föda lite ungar. Sådär ja, där har vi Hudik i ett nötskal.

Måste berätta en grej bara, jag va till ungdomsmottagningen, å så frågade tanten (tant och tant, hon va över 30 iaf)
"Hur mår du?"
Min reaktion blev - Varför ska hon veta de för, ingen ska veta de, då använder dom bara de emot mig sen!

De är så de funkar i Hudik. Berättar man en sak, Trippar dom iväg och berättar de sen över en bakelse på 24 karat ( ett populärt fik i hudik)

Så är de verkligen, har träffat så många människor som blir lyckliga i andras olycka, vet inte hur många av mina "vänner" som har gnidigt händerna av förtjusning av min olycka. Sjuka jävlar.

"Äh, de är rätt åt henne"

Jaha? Å varför då om jag får fråga? Va har jag gjort ER?

Jag tror på karma, en vacker dag när solen är som varmast så får ni tillbaka av all jävla kraft! Jag tycker inte om att hämnas, även fast de lockar. Jag kommer fortfarande vara lika sårad av de "dom" gjort mot mig. Lika bra att vänta på karmat. De är väl de som håller mig levande.

Att veta att en dag, en jävla dag kommer dom få sota för den skit dom gjort. Men vissa drabbas ändå.

Säger inte att jag är en av dom, verkligen inte. Men fortfarande har de hänt så mycke skit på sistone att jag verkligen tror att de är en lurig jävel som sitter och ser allt jag gör och kan läsa mina tankar å utför nånslags livs voodo på mig. De ofattbara har hänt för många ggr, hoppas den här personen tar en paus när jag har uppköringen iaf. 

Nu ska jag ta en paus, haha. Röka en cancer pinne kanske, så man dör lite fortare från den här skit världen. 
Bitterfitta? Hell yeah. 

Börja på en ny kula, va innebär de? Att försöka ändra på saker som gått snett? Att byta kompiskretsar? Att vara nån helt annan.

Hur ska man bete sig för att tillfredställa alla? Om en kille är kåt, ska jag bresa på bena då eller? När en vän behöver en axel att gråta på, ska jag ge min axel då? De handlar om att ge och ta, inte bara ge å ge å ge.

Har valt bort facebook nu, kunde inte hålla mig i tio minuter ens, men nu ska de funka, man kan inte va tillgänglig jämt, man kan inte ge ut allt, även om man har mycket att berätta.

Jag har en privat dagbok som jag skriver i, de är verkligen så att kommer den ut så kommer mitt liv gå under. SÅ sjuka grejer skriver jag, inget elakt, men ändå för privat för andra.

Ska försöka börja om nu, att tänka på mig själv, att försöka hålla mig till en kille. Vara trogen, fast nu missförstår ni mig säkert, jag kan inte bestämma mig vem jag vill ha.

Helt ärligt faktiskt, jag vill typ ha hela kakburken, de är ingen som fått mig på fall hittills, varför är de så då? Ska man va så jävla rädd för att öppna sig för nån nu för tiden? Att våga anförtro sig. Är så trött på sex utan närhet, de är som att äta pappret runt kola och slänga kolan sen, men är de ens de jag vill? Att skaffa ett stadigt förhållande?Alla passar kanske inte i de.. Vem vet, de verkar inte va nån som kan ge mig svar heller, så då måste man pröva sig fram. 

Alla klagar på folk som knullar runt, men de är verkligen så här, man måste pröva sig fram, man måste pröva fler kläder tillexempel för att kunna veta va man passa i, right? 

Om man bara varit med en tillexempel så vet man inte va man missar bakom hörnet, alla gillar olika. 
Men nu ska inte jag ge er tips att gå ut å knulla runt, men ni kanske förstår va jag menar ändå?

Jag har läst Mia Skäringers böcker, hon är verkligen min förebild, jag skulle vilja skriva som henne. Ärligt och kallt men ändå så värmande och hjälpande.

Jag kommer alltid gå mot strömmen, vem vill va som alla andra, alla dessa tapetblommor som ska göra som alla andra..

Förstår inte syftet med att se ut som alla andra heller, att sticka ut lite är de som fångar andras intresse. Så varför är jag så besatt av att passa in? Är de för att jag inte vill stå där ensam och sticka ut själv?
Ibland är de krävande att inte va som alla andra, be tar på krafterna att stå för sin sak. 

Undra om de är nån som kommer läsa den här texten. 

Ville bara skriva av mig, kommer nog mer i morgon om jag orkar :-)