Haha jag blir alldeles lyrisk av att det är så pass många som läser min blogg! 

Men jag vet inte alls vad folk tycker om den, alla är ju olika.

Får ju kommentarer som är uppmuntrande. Det är faktiskt dels därför jag skriver blogg. Fast mest för min egna skull. Man måste faktiskt ventilera sig till allmänheten ibland. Så kanske folk förstår varför jag är som jag är.

Det är nog inge fel på mig egentligen. Fast det känns ofta som det.

Alla dessa sätt man ska vara på. Hur ska man leva då?
Tänka eller inte tänka. 

Jag tycker att jag är väldigt spontan för det mesta. Kan oxå vara en räddjävel ibland. 

Satt nyss och gjorde massa test på veckorevyns hemsida.

Hur sjuka test finns det inte då?

"Är du drömtjejen?"
"Är han intresserad?"
"Hur vild är du i sängen?"

Varför ska man göra tester för saker och ting? Det är bara att köra!

"Å. nu ska göra ett test å kolla om han är kär i mig"

Eller dom här snabla sex-testerna.

Känns det rätt så kör man. Med eller utan vibrator.

Sex. Det kan vara bland det roligaste att prata om.

Jag sexrelaterar alldeless för ofta. Helt sjukt faktiskt. (Jag tycker det är så roligt att höra hur andra ser på sex. Vissa älskar det och andra tycker det är pest. HUR kan man tycka att det är pest?)

Det är så kul när det blir en rejäl diskution eller folk berättar massa sjuka berättelser haha! 

Allting kan bli snusk. Jag kan till och med bli generad av mina egna tankar, hur kan man bli det?

Är det mitt undermedvetna som är sexgalen?

Det är ofta dom som inte nuppar allt för ofta som pratar om sex.

Inte för att det är någonting jag tänker skriva om, men jag lider inte om man säger så. 

Inte direkt oskuld heller.

Tänk om jag hade varit det. 

Vem skulle fått ta min oskuld då? 

Förmodligen jag själv. Eller en bra kompis som inte beter sig som en viking inför sina kompisar när han fått bestiga mig för första gången. 

Och Alla dessa sextips till oss tjejer. 

Hur du uppnår trippla orgasmer - Hur du uppnår klimax under sexet - Så ska du göra - Så ska du inte göra.

Jag gör testerna och sen garvar jag åt mina resultat. Mina svarsalternativ finns oftast inte ens. 

Varför ska tjejer ha en massa guidningar?

Varför inte utforska själv? Pilla lite här, naffsa lite där.

Det är lika bra att ni slutar läsa om ni tycker det är för mycket redan nu.

Jag vet att jag redan skrivit om det här redan, men va fan, släpp loss ordentligt. Va inte så fega. Tycker nån att du är för spejsad, fuck that! Då är den personen för insnöad på svensson sex.

Och gillar ni missionären så har ni inte testat så mycket. 

Killar ska vara glada om tjejer inte ligger som en plattfisk och stirrar upp i taket. Inte ett dugg närvarande. 

Det vet man ju själv. 

Om man tex har sex med en person som är full så kanske den inte har all kraft i världen. Det är inte kul att ligga med nån som inte verkar intresserad. 

Nej fy tusan. Tacka vet jag tjejer och killar som tar för sig. Annars är det ingen mening. 

Då kan man lika gärna pilla på sig själv och få ut mer av det. 

Ursäkta alla nasty detaljer ^^

Asså, självklart är det nice med michan ibland (missionären)

Men det är ju som att käka samma pizza varje dag, lägg till en krydda så är det som en ny ;)

Krydda till det i sängen. Det är mitt tips. Och till er tjejer. 

Ta på er själva. Killar går igång på tjejer som vågar. Typ pilla på dig själv när han kollar på. Skitsamma om det är pinsamt. Pilla i duschen. Då kommer du veta exakt vad du gillar. Utan tips från veckorevyn.

Kan du skita med öppen dörr så kan du pilla på dig själv när killen kollar på. 

Kan inte nån, en enstaka liten människa skicka en kommentar om hur ni ser på sex?

Eller är det bara jag som är en "sexdåre"? 

Ni kan vara anonyma om ni känner för det. Jag kan inte ens de här med ip-nummer. 

Skriv va fan ni vill.

Nu ska jag kika på tv ^^ 

Jag har tappat all inspration. 

Kanske för att jag inte vaknat än, det är så svårt att kliva upp tidigare än 11 på mornarna. Jaa jag vet, jag är bortskämd med sömn, men det är jag värd. Eller, kanske inte. 

Att få sova är så underbart. 

Har nog aldrig varit mer tröttmössa än vad jag är nu. 

Kul att veta? Ja det tycker jag.

Har verkligen växt i mig själv på sistone. Men är oxå svagare än någonsin. 

Hur man ska vara, hur man inte ska vara, vad man får säga och inte säga, vilka man ska umgås med och inte. 

Varför ska det vara så svårt vissa gånger?

Nu när man har fattat vad allting handlar om, allting handlar om sin egna vinning.

Varför har jag blivit så snäll för? 

Jag gör aldrig saker för min egna vinning. Tycker liksom att det är roligare att ställa upp för andra. 

Verkar inte som att det uppskattas ändå. 

Bla bla. Bara massa klagomål från min sida nu för tiden. Jag är så tråkig. Jag känner det själv. 

Jag måste få läka nångång. Låt mig vara. 

Hon gör si, han gör så. 

Min mentor på kursen berätta igår att livet är inte svårt, det är lätt, bara man vet hur man ska göra.

Hur gör man då? För att det ska bli lätt?

Livet rullar på och jag springer efter och fattar ingenting.

Känner mig helt tappad för det mesta, alla vet vad det handlar om förutom jag, jag är inte smart. Bara på mitt egna sätt. Låt mig vara det då.

Det jag inte har en aning om är kanske inte så intressant för mig.

Jag är inte insatt i allting som man borde. 

Livet ska vara enkelt. Livet ska vara fyllt med insperation. Inte massa stress om hur man ska se ut eller hur man ska vara. 

Jag är ytlig, det har jag märkt nu. Alla som inte är som alla andra tycker jag är lite roliga. 

Jag klagar på folk som har fördommar, när det verkar som att jag är värst.

Kan man inte få vara som man är då?

Jag är pratig, jag skrattar åt allt, tar ingenting seriöst och jag lever verkligen inte som man ska. 

Nångång i livet kanske jag oxå blir den här tvättäkta svensken. Som äter tacos på fredagar och kollar på lets dance med chips från OLW, har två barn och äger den nyaste volvon. 

Men det känns inte som att jag kommer trivas i det livet. 

Klart som fan jag vill ha en familj, men jag känner verkligen inte att jag är i behov av barn, dom närmsta 10 åren. 

Vet jag inte vad jag vill i mitt liv så skulle det kännas fel att föda in ett barn mitt i allt. Det skulle säkert funka, men jag vill föda ett barn när jag lärt mig att älska mig själv. 

Självklart vill jag ha en liten bebis som är min, som jag har fått med en man jag älskar, som jag har varit tillsammans med i mer än 3 månader.

Allting känns så långt borta. Precis som min moral i hjärnan. 

Att bo i en stad där barn föds på löpande band är inte kul. Asså, visst det är väl kul för dom som verkligen planerat det.

Att barn föds in i en stad/värld där allting handlar om att hugga varandra i ryggen, supa och snacka skit. 

Jag vill att mitt barn ska vara tryggt och känna att allting inte handlar om intriger.

Hittar jag ingen som jag vill ha barn med, då är det inte meningen att jag ska ha barn heller, och då är det så. 

Jag hade hellre bott på 60-talet, då människor faktiskt älskade varandra. Där man inte hade möjlighet att smsa, chatta eller gå på krogen. 

Kärleken på den tiden är ett minne blott. Det känns inte som att folk älskar varandra längre. 

Hur vet jag det? Jo för allting handlar om svartsjuka, hur man stjäl varandras pojk/flickvänner. Hur jag måste nagla sig fast vid min kille för att ingen ska ha möjlighet att ta honom i från mig. 

Jag VET hur brudar fungerar. Visst, det finns hemska killar, men killar vet vad dom vill och för det mesta säger dom det, om det inte är en klängig brud som inte släpper honom.

En sån som mig. 

Men vadå, vill man ha någonting så får man ta för sig. 
AV DOM LEDIGA KILLARNA.

Det är liksom så. Varför ta någonting som en annan människa älskar? Det är bara sjuka människor som gör så.

Ja jag vet att man inte kan stoppa kärleken. 

MEN!

Hade jag träffat en kille som har tjej hade han aldrig varit intressant för mig, eller om jag visste att en tjej va kär i honom.

Jag ska inte sticka under stolen med att jag HAR varit svinig vissa gånger. Däremot har jag aldrig snott en annan tjejs kille. Mer går jag inte in på.

Men man är faktiskt 2 om saken oxå.

Dom få gånger det hänt har jag fått reda på det i efterhand och då har jag haft jätte ångest.

Man GÖR inte så. Och även fast jag inte känner tjejen i fråga så tycker jag ändå synd om henne. 

Hur hon tror det bästa om sin kille att han verkligen älskar henne och bara vill vara med henne.

SLUTA TÄNK SÅ FÖRBANNAT MIKAELA.

Varför kan inte alla tänka som jag gör? Inte alla gånger, då hade det inte slutat bra.

För det är så här, alla kan göra misstag och strula till det ordentligt. Men man lär sig oxå av sina misstag.

Blabla, Mikaela the moraltant är på G. 

Varför jag har så mycket tankar runt det här är för att jag insett att allting handlar inte om hur man ser ut längre. 

Det handlar om vad man har innanför pannbenet. Inte innanför trosorna. Eller hur lätt man slänger av sig dom. 

Vissa har ju inte ens trosor.

Jag har betett mig som skit, jag har skitigt fullständigt i vad folk säger om mig, men i efterhand kan jag bli besviken på mig själv. Hur jag verkligen har betett mig. Det är oxå så här, utan misstag så kan man inte heller veta vad som är rätt. 

Vi tjejer är lömska. Vi är smarta när vi vill. Men jag hyllar för det mesta killar.

Vadå? Jag är ärlig iaf. Jag säger inte att jag hatar tjejer, men är inte så mycket för deras spel. (Killar kan bete sig som skit dom oxå)
Jag säger inte att alla är så, jag har träffat många sköna tjejer. 

Dock har jag inte känt efter om dom är "sköna" eller inte.

Det är oxå en grej, hur många tror att jag är lesbisk eller bi. Men det tar vi en annan gång.

Nu ska jag äta frukost, MELOOOON! 

Japp, jag är galen i melon. 

I fall for you, ignored you, believed you and treated you

Det kallas humor

Kungliga bilen!

Tappad tjej.

Tjingeling!

Holy shit vad mycket reaktioner det blev pga mitt förra inlägg. 
Ska inte yttra mig om en sån sak igen. Alla verkar ta det på helt fel sätt. 

Skitsamma. 

Nu lämnar vi det så ingen behöver hata mig mer. 

Hur mår jag då?

Om någon undrar. 
Jo tack, helt okej, sover som aldrig förr gör jag oxå. Kan sova 11 timmar utan problem. 

Jag känner mig som törnrosa ibland. Känns som att jag bara sover och sover. 

Kör lite bil emellanåt. 

Ska börja med en ADHD utredning nu oxå. Äntligen ska jag få svar varför jag är som jag är.

Hyper och okoncentrerad 24/7.

Det är inte bara jag som märkt det, som tur är. Jag är inte galen trotts allt.

När jag läser mina gamla inlägg så kan jag fundera på vad fan jag tänkte med. 

Tex i april så hade jag skrivit om en person, som fick mig att må ris och ros. Helt sjukt att jag trodde att mitt mående berodde på just den personen. 

Visserligen hade den personen mycket med saken att göra men inte alls så mycket som jag trott.

Allting handlar om hur jag är.

Hur jag väljer att se på saker och ting. 

Kan jag skylla på någon annan än mig själv så gör jag gärna det, om jag ska vara ärlig. 

Hur kan det vara så? Varför kan jag inte fatta själv att jag är den enda som kan lösa saker och ting. Jag kan skriva smarta saker som jag tycker att andra ska följa, men jag, jag har helt plötsligt andra regler som bara gäller mig själv. Jag kan se hur andra far illa och försöker hjälpa dom. 

Medans jag själv lallar runt i någon slags fantasivärld där inget dåligt kan hända mig. 

(Så kommer det en dag när man får en smäll i fejset och inser att dåliga saker händer även mig. 
Lite för ofta kan jag tycka nu för tiden.)

Jag kan komma på mig själv att stå där som ett fån, ta hur mycket skit som helst. Alla andra ser det, utom jag själv. 

Kan man vara så självdestruktiv? Alla ser utom jag?

Vad vill min hjärna mig!?

Nu kommer dom här sjuka tankarna igen. 

Ge mig nå medicin så jag slipper lägga allting på minnet. 

Alla onödiga minnen som inte ens jag vill komma ihåg.

Hur allting bara far fram och tillbaka i samma banor dag ut och dag in. 

Varför älta i det gamla när det kommer nytt varje dag? 

Leeeeev för fan Mikaela. 

Dagarna som går, det är livet. 

Man glömmer ofta bort det. 

Just nu njuter jag av livet. När inte biljäveln krånglar. 

Kursen är rolig och jag börjar förstå vart jag vill komma i livet. 

Tjolahopp. Man är deppig ibland med så ere.

Man måste bita i det sura äpplet ibland för att njuta av det goda senare. 

På tal om godsaker. Håller på med maten nu, tacos.

Som jag har längtat, har suktat flera dagar, om inte veckor!

Åkte upp på coop och handlade allting så nu är det bara köttfärsen som steks, sen hugger vi in på go' maten! 

Till efterrätt har jag köpt maraboukakor, såna där goda, brieost och kex. Saft och chips har vi å. Lite dipp sen igår. Har fått stå och dra sig lite. Smaklökarna kommer krypa in i hjärnan på mig av njutning. Vill inte andas på någon i onödan i morgonbitti om man säger så. (Lök bidrar inte till den bästa morgonmunnen om man säger så.)

Skulle inte förvåna mig om jag inte kommer in i bilen i morgon. Så jag måste rulla ner på stan eller nåt. 

Nu är det middag! Tjing.

Måndag, har precis skjutsat lillkillen till skolan. Haha känner mig som en mamma ibland ^^

Jag tror ja exploderar snart.

Innan jag börjar skriva om invandringen så ska ni veta att jag verkligen inte är rasist. 

Mina föräldrar har alltid varit noga med sånt. 

Men nu har det gått för långt. 

Det står bara mer och mer om invandringen i Sverige i tidningarna. 

Jag kan inte påstå att jag är en patriot direkt. Men jag är nöjd över mitt land, våran knug är rätt skön han med. 

Det finns så många artiklar om invandringen nu för tiden att det är dags att göra någonting.

Hade vi svenskar haft lite mer skinn på näsan hade det kanske funnits en struktur över hur det ska gå till.

Det är som att en liten menlös farbror står vakt på krogen. Inte så svårt att ta sig in. 

När man väl kommer in så vet man, att hur man än beter sig så kommer inte farbrorn kasta ut mig. Han är för mesig. 

Så är vi i Sverige. 

När Doggedoggelito påstår att invandrarna är "nya" Sverige. 

Hur dum får man bli? Ska inte vi svenskar få ha vårat land ifred? 

Det är ingen som gör någonting. 

Det känns som att dom sitter där på mötena och tittar lite handfallet på varandra typ som att -

"Har ni nåt förslag hur... Nehe, okej. Ja men det får väl bli så här... Eller vad säger ni?"

Och alla kollar på varandra som fån och håller med.

Ska man behöva gå en kurs i hur man får lite skinn på sin näsa? 

Isf tycker jag att det är dags att folk börjar göra det. 

Hade det varit vi svenskar som flyttat till ett annat land hade vi aldrig betett oss som vissa invandrare gör här. Vi hade anpassat oss eftersom det inte är vårat land och våra regler. Precis så som det ska vara. 

Jag vet att man inte ska skylla allt på invandrarna. Men om man kollar i genomsnitt vilka det är som våldtar och begår brott, så är det invandrare.

Vi svenskar kan oxå vara dumma i huvet, tro mig. 

Detta gäller absolut inte alla invandrare. Men det har gått över styr nu. 

Och sen att dom har möjlighet att tacka nej till jobb! Vart är vi påväg? 

Det känns som att dom är så otacksamma. 

Dom får allting serverat, tror dom att det är ett hotell eller?

Vi svenskar får sluta arslena av oss för att ha råd att köpa alla ingredienser till tacosmyset på fredagar. 

I en artikel jag läste stod det att efter dom fått in alla sina bidrag så har dom sugit åt sig 21 810 kronor!

Ta bort en nolla så har ni min inkomst i månaden. Ska det verkligen vara så? 

Ibland önskar jag att jag oxå varit en invandrare. 

Förstå vad skönt att flytta till ett land utan krig, man får bete sig hur man vill, jobben får man utan att anstränga sig och pengar pumpas in som vatten i ett vattendrag. Och orkar man inte jobba, nej då tackar man nej, men får ändå pengar. 

Jag förstår att det kan vara hemskt att fly ett land som det är krig i. Då tycker jag faktiskt att man kan visa lite tacksamhet och inte utnyttja Sverige, det är som att ta godis från ett barn.

Skulle jag söka bidrag av något slag, då måste jag nästan ha dött innan jag får någon hjälp. 

Ska inte vi svenskar komma i första hand längre? Är det som Doggelito säger? 

Ska vi svenskar behöva flytta för att vi inte längre får plats i vårat egna land!?

Jag blir bara mer och mer irriterad för varje artikel jag läser.

För att inte tala om hur ungarna beter sig på stormyra, ett bostadsområde i Hudiksvall. 

Barnen kastar grejer från balkongen, dom slår med pinnar på balkongräcket, skriker på kvällarna och föräldrarna gör ingenting. Grannarna har flera gånger skällt på ungarna och föräldrarna står bara å glor. 

Ett krav för att bo i Sverige skulle vara att man kan språket. Iaf försöka lära sig.

Dom flesta vägrar lära sig svenska för att dom älskar sitt land.

Ja! Men flytta hem igen då för fan.

Min pappa är svensklärare, eller var. Han gick i förtids pension för att ge jobb till den yngre generationen. (Det har även mamma Karin gjort.)

Hans elever var jätte tacksamma för att få lära sig svenska. Varför kan inte alla vara det för?

DET FINNS SKOLOR FÖR ATT NI SKA LÄRA ER!

Vi ställer upp och verkligen bäddar in dom i bomull. Vad får vi tillbaka?

Ett överfullt Sverige med invandrare där hälften inte ens är tacksamma. 

Gah. 

Nu sätter jag punkt.

Jag är inte rasist. Jag vill bara behålla vårat Sverige.

Hade jag velat bo i Afganistan hade jag flyttat dit.

If you know what I mean. 

Fan i helvetes jävla skit äckel.

Så less är jag nu.

Jag bygger upp, allting rivs ner.

Jag presterar mer än va jag kan, allting blir skit.

Jag ger mitt allt, allting jag får är skit. 

Hur man än gör, varenda jävla gång, så ska allting alltid sluta i kaos. 

Midsommar 2012. Dra du åt helvete.

Usch å fy å blä- 

Jag ska aldrig mer ställa upp eller göra någonting för någon igen. 

Jag har nått min punkt och nu får det fan vara bra. 

Allting jag vill ha finns framför näsan på mig, men jag väljer att blunda.

Jag ser inte det som livet erbjuder, jag ser det som livet förbjuder.

Den förbjudna frukten, det är den som smakar som godast.

Jag har helt tappat greppet. Vet inte hur man skriver längre. 

Det känns inte som att jag kan skriva vad jag vill för att folk tar åt sig. Jag menar aldrig , eller jo ibland så menar jag just en person , men för det mesta i allmänhet. 

Jag vågar inte skriva vissa saker för att folk jag har pratat med inte ska känna sig träffade. Eller att jag skrivit någonting som dom inte vill att jag ska skriva. 

Jag vill kunna skriva vad jag vill, men ändå inte att folk ska ta åt sig. Hur bär man sig åt då?

Ibland känns det som att jag är under en förtrollning som snart släpper. 

Jag försvinner i tankarna och glömmer vad som är verklighet och drömmar. MIna drömmar kommer förbli drömmar, iaf nu på ett tag. Men jag vet vad jag är kapabell till, jag är inte dum, jag måste bara få ner hjärnans varv. En vacker dag kommer jag genomföra mina planer. 

Jag planerar inga mord om ni tror det. 

Om ni tänker er att ni har en låda full med strimlade papper. Alla papper kan bli hela. Men allting ligger hullerbuller. 

Så är det i min hjärna. Varje vaken minut. Det är jobbigt. 

Som att hjärnan aldrig vilar, utan ska försöka laga alla papper.

Det är omöjligt, men det verkar inte min hjärna bry sig ett skit om. 

Jag säger åt alla andra att sluta anpassa sig efter alla och hur man ska vara sig själv i alla lägen.

Även jag, jag som är så stor i käften, kan vara som en myra. 

Jag har sån respect för vissa människor. Vet inte vad det är. Det bara är så. 

Hur man kan bli så liten i vissa situationer.

Hur man nästan kan på sina bara knän be till personen och även fast det inte är jag som gjort fel, ta på sig hela skulden. Varför blir det så?

JAG VILL HA SVAR NÅNGÅNG! 

Varför vill ingen berätta för mig?

Hur kan jag vara så svag inför en människa som gör mig stark på så många andra vis?

Hur kan det kännas som att personen är inne i min hjärna och stökar till alla ordnade papper.

En riktigt mysig liten mindfuckare. Dom gillar vi, för det mesta. 

Nu så här på natten så har man ju dom knasigaste tankarna oxå. 

Haha nu ska jag berätta;

Träffade en man idag på ett badställe, låter som värsta sexhistorien. Kan lugna er med att det va långt ifrån. Iallafall. Han kom fram till oss och bjöd killarna på en nubbe (jag hoppas alla vet vad det är)

Hur trevlig och rolig som helst. Han va 71 år men va som oss i sättet.

Jag tycker det är så kul när äldre pratar med yngre. Man är som från en helt annan värld. Men på något sätt möttes vi. Mannen i sig var den skönaste man jag träffat, han skojade om allting och verkligen bjöd på sig själv, han hade såklart egna funderingar hur vi ungdommar funkar.

Vi var inte så olika trotts allt.

Allting vi inte vet någonting om ÄR läskigt.

Vad finns där bakom knuten på huset?

Kanske ett spöke, katt eller varför inte en mördare?

Ju längre tid det tar för mig att kika bakom husknuten ju räddare blir jag. Ju längre tid tar det innan jag vågar ta reda på det. 

Mitt tips nu till alla er tjejer, killar och shemales. 

Bli inte som mig.

Tänk inte på hur du vill att livet ska bli.

Lev det som du vill att ska vara istället.

För övrigt, jag badade idag, 3 ggr, 1 gång frivilligt, 2 ofrivilligt. Alla ggr med kläder och skor på.

Dagen idag började bra, men som sagt. Slutade i skit. 

En bra sak har jag. 

Som inte försvann idag. 

Nu ska jag krypa ner och låta sängen worka min utpumpade solbrända kropp.

Jepp, jag har bränt mig. 

JAG FÖRSTOG ET.

Jag ser solen som ett hinder,

jag är ju trots allt en ginger.

Nu är den gula faran på vägarna igen! Oscar fixade tanken, så nu sitter den! Awesome! :D

Idag pratade jag med min mentor på kursen, det är så skönt att prata om allt och ingenting. 

Men jag fick inte prata så länge, det skavde väl i öronen på henne. haha

Hon frågade mig på en skala 1-10 hur jag mår.

Det va länge sen man pratade om hur man mådde. När man va mindre hade man ju alltid samtal antingen med lärare eller någon utomstående. Det blev liksom som en rutin. 

Nu för tiden är det nästan som en tabu att säga att man mår dåligt.

(Jag är inte den som skriver på fejjan om det är lite dåligt. Jag vill inte att folk ska se när jag mår dåligt eller inte. Inte lycklig heller för den delen. Alla klagar bara ändå.)

Man får lite piller och folk räknar med att man mår bra.

Ibland är det inte piller man behöver. Bara någon som lyssnar på det man går runt och funderar på. 

Man behöver inte svar på allting heller, att bli hörd räcker. Iallafall för mig.

Alla dessa diagnoser som alla har. Va fan, mår man dåligt så är det inte pga någon bokstavskombination.

Det är så jävla tragiskt. Det märkte jag i skolan jag praktiserade med. 

Barn är inte jobbiga utan anledning. 

Prata med barnen ist. 

Istället för att klaga på barnen och ringa hem till föräldrarna.

Det är inte svårt.

Jag tror alla behöver ventilera. Men jag kanske tycker det eftersom jag behöver det. 

Nu till något helt annat: Facebook.

Skriver man något klagomål så klagar folk, bakom ryggen på en. Skriver jag att jag är lyckligast i världen blir folk avundsjuka, 

Sluta med eran avundsjuka eller skadeglädje. Ta vara på dom vänner ni har. Mår dom dåligt så räcker det med en enda fråga. Hur mår du?

Alla är så ytliga och skiter i hur måendet är. 

Men juste, det finns ju piller för sånt. 

Allting är så jävla ironiskt, förr fanns det böcker för självförtroendet och hur man kunde må bättre. 

Det känns som att allt sånt bara va en fluga. 

Samma sak med alkohol. Fattar inte hur man kan bli missbrukare, hur man tar till spriten.

Lös skiten istället för att splittra familjer och råka illa ut. 

Det här kommer säkert låta fett tråkigt, men jag har kapat alkoholen helt. High on life. 

Nej så är det inte, men jag KAN, på riktigt, jag kan ha kul utan alkohol. Jag blir inte pratigare när jag är full, bara ärligare och kärleksfull. Jag vill inte vara någom som jag inte är i vanliga fall.

Jag tycker inte om dessa personlighetsvridningar. Hur dom kan förändras så himla fort pga en dryck.

Det sjuka är att hade jag hört mig själv säga det här för 1 år sen hade jag tyckt att det va världens töntigaste sätt att leva på. Men så är det.

Jag missunnar ingen att dricka, så länge jag slipper. 

Det är inte min grej helt enkelt.

Jag har min bil och jag kan ta mig dit jag vill, jag vill kunna åka iväg när jag känner för det. 

Vem är det jag ska övertyga egentligen?

Jag är ingen mes, jag är ingen tönt för att jag inte dricker, men det är svårt att förklara när jag själv vet hur jag tänkt en gång i tiden.

"Alla som inte dricker är töntar" 

Så skön va jag, varför är man tönt egentligen. För att man avstår från nånting man inte är intresserad av. 

Det är som vilken hobby som helst. 

Jaja. Slut fjantat. 

Hoppas alla får en trevlig midsommar :)

Jag ville dela in inläggen okej. 

Igår satt jag och två tjejer från kursen och pratade om vett och etikett, nej det gjorde vi inte. 

Vi prata mest allmänt, om det gamla vanliga. 

Ena tjejen hade samma sätt att tänka på som mig. 

Tex det här med ytliga kompisar. Vill man inte umgås med dom så ska man inte behöva ta skit. 

Hon berättade att hennes kompisar tyckte att hon va elak, fast hon egentligen gjorde sig själv en stor tjänst.

Varför klamra sig fast vid någonting som man inte mår bra av?

Är det nånslags självplågning?

Jag säger som jag alltid säger. Det är ditt liv, gör va fan du vill. 

Eller, gör det som känns rätt och bäst för dig själv.

Vilket jag kan erkänna att jag inte alltid gjort, jag tänkte sällan på mig själv. Ville bara göra andra glada. 

Som nånslags slav som ska underhålla sin översittare. 

Det kanske va att ta i, men ändå...

(Beror väl på vilken person som jag vill göra glad oxå.)

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hur kan det vara så att man vill vara som alla andra?

Jag kanske har tyckt lika nångång, men det är sällan jag tex köper kläder för flera hundra för att det är ett litet litet märke vid tutten. Ja, klart jag kan tycka att dom är snygga, men inget jag vill ha.

Men jag ska alltid vara tvärtemot.

Säger nån till mig: Mikaela, gör inte de. Köp ingen bil.

Va gör jag? Jo jag köper en bil. Haha, som en trottsig 5åring. 

If you know what I mean.. 

Jag köper en gul bil, när jag tycker att det är den fulaste färgen i världen. Finns ingen fulare färg. 

Blått skare va.

Men för tillfället äger jag en GUL BIL.

Jag förväntar mig att alla slår varandra och säger "gul bil" när jag åker förbi. 

Bilen köpte jag för att jag va desperat. Eller bara less på att inte kunna göra vad jag vill när jag känner för det.

Det är inte jobbigt atrt åka buss, bara jävligt frustrerande när man lagt ut massvis med pengar på körkortet.

Varför förstår inte människor att deras lögner inte gynnar nångon annan än dom själva? 

Vad får man ut av att ljuga egentligen. Visst nån vitlögn ibland skadar ingen. Men att verkligen ge sig fan på att ljuga så att tungan blir svart är det ingen som gillar. 

Jag kan inte ens ljuga för busschauffören om min ålder. Hur skulle jag då kunna ljuga för någon jag tycker om?

Jag är god, men människor i allmänhet är så dumma att man blir till slut helt jävla galen.

Det är en lång prosess innan jag ska ta till nävarna. 

Jag använder hellre ord.

Nu ska jag erkänna en grej.

Jag observerar människor, väldigt ofta, just därför vet jag deras svagheter. Allas beteenden beror på hur man mår.

Om någon ska bråka med mig så skriker jag inte fula ord och dampar ur, nepp.

Man hugger dom i hjärtat direkt ist. Det är det som tar på en hårdast. 

Hårt mot hårt.

Ord kan vara så mycket starkare än knytnävslag. 

Fast ibland vill man bara slå skiten ur folk.

Men då får man svälja sin ilska. Ingenting triggar en annan människa så mycket som första slaget.

Då är det kört.

Snart har det gått ett år sen förra sommaren. Det va nog den bästa och värsta sommaren jag varit med om. 

Jobbade, bråkade, sov, jobbade jobbade jobbade. 

Det va nog tur att jag jobbade trotts allt. Annars hade jag haft allt för mycket tid att tänka och älta i det som hände då.

Det bästa med sommaren va nog att jag förstod hur livet verkligen går till. Hur man kan vara så stark fast man känner sig ensamast i hela världen. 

Jag gjorde ett val, det bästa valet jag gjort i hela mitt liv. Jag växte så mycket i mig själv att jag verkligen tog mig bort. Bort från skit och äckligheter.

Tack mig själv att jag inte gav upp i misären. 

Att jag gick iväg med högt huvud.

Punkt.

Baby du är het het het
och jag faller för din charm,
när världen känns så kall är du där
och gör mig varm,
för du vet hur du ska tända upp min eld,
du flammar minnnen vidare när morgonen blivit kväll,
när du gör mig sådär, förför mig sådär.

Fint väder idag, hejhopp- du har liten snopp.

Och sen att ens försöka svartmåla mig, ingen idé att försöka. 

Hej hopp, nu är jag tillbaka :D

Har haft fullt upp, som vanligt. Nej, jag har bara inte haft tid att skriva.

Nu ska jag berätta om världens äventyr, i torsdags förra veckan skulle jag och två till på äventyr.

Eftersom jag har köpt en bil så packade vi den full och bar iväg.

Vi sitter i bilen och har trevligt, höjer musiken lite och gasar iväg. DÅ hör jag hur det är nånting som skrapar i vägen..

Vi stannar och kollar ved det är - Då är det TANKEN som lossnat. 

VAD är oddsen för det? Inte nog med att bilen redan va kaos. Nej nu skulle tankjäveln lossna.

MIna två starke män hissar upp bilen, lånar brädor och ett spännband från ett äldre par.

Vi får tillbaka tanken och försiktigt åker vi vidare. Efter lite skogsrally så ligger tanken på backen igen! 

4 ggr under hela kvällen så lossnar den. Ganska irriterande efter bara 2:a gången.

Vi går i skogen och hittar perfekta kojan som vi börjar bygga på, alla tre släpade gran och pinnar. 

Gjorde upp en eld och gottade oss i kojan. Riktigt trevligt. 

Även att man sällan gör såna här saker nu för tiden. 

Om alla skulle dra ut i skogen ibland så skulle kompiskretsen bli mycket starkare. Man samarbetar och hjälper vararandra.

Men va det nån som bryr sig? Näe. juste. Så vare ja. 

När vi har släckt elden och är halvvägs till bilen så upptäcker jag att jag inte har bilnyckeln. 

Då vare bara att vända och leta hela vägen tillbaka.

Min enda tanke va: "Inte nog med att tanken är pajj, nu måste jag skaffa nytt rattlås oxå.."

Men det sjukaste är ändå att jag hittade den. I lite blåbärsris. Tack tack tack. 

Slutligen påväg in till stan igen så lossnar tanken för 3dje gången. 4 gången blev det rätt. Höll iaf i 1 dag, sen gjorde mammas kompis ett fäste. Men att spänna fast spännbandet i avgasröret va inte så smart direkt.

Så i måndags smällde skiten av och har stått på parkeringen sen dess.  Jag tittar till den ibland. Oftast med hat i blicken... haha

Man köper en bil och sen är det bara problem med den. 

Som dessutom är en miljöbil. Hoppas du läser nu LIsa;)

Sprutbajspruttfismökäckelkäft!

Men troligtvis får jag hjälp idag. 

För övrigt så går jag på världens skönaste kurs ^^

Alla är trevliga, öppna och pratiga, men inte som mig. Jag är fortfarande värst. 

Trivs som fisken i vattnet om jag ska vara ärlig :)

Lite bilder från the misslyckade ävenfuckingtyret

MIn fina tank..

Trotts allt så blev det en awesome kväll ändå :D