Idag har de snurrat många tankar i min skalle. Vet liksom inte vart jag ska börja.

Kan ju börja med att jag fått praktik på en skola. Där jag ska va extra stöd åt en elev.

Det ska bli riktigt kul, träffade rektorn idag, hon va så tacksam att jag valt just hennes skola.

Då kan jag känna så här, ja men vadå? Att jag valt eran, JAG är tacksam att jag fick komma dit.

Har aldrig tänkt tanken att hon skulle vara tacksam för att JAG ska vara där.

Kan ju säga att jag gick därifrån med ett leende på läpparna, att få känna att jag är behövd nånstans. Det är en sån härlig känsla.

Jag ska ju va lite extra hjälp för ett barn som sagt, jag vill ju hjälpa andra som oxå kanske har det svårt i skolan. Den hjälp som jag hade behövt själv. Jag va lite stökig som barn, fick flytta runt i skolbänkarna för att jag störde andra barn. Det va klagomål på utvecklingssamtalen "Mikaela är duktig i skolan, men hon pratar för mycket"

Jaha. Tack för de. Ni kanske skulle hjälpt mig ist, lilltjejen som inte kunde koncentrera sig för att hon hade en miljon saker i skallen att tänka på.

Men, Ist för att jag ska gå omkring och vara bitter för att ingen hjälpte mig så kan jag själv göra skillnad.

Igår slog mitt hjärta ett dubbelslag. Vet inte va de va men jag blev lycklig i mitt lilla frusna flickhjärta. Allt för sällan de händer nu för tiden. Jag vet inte varför jag har så svårt att släppa spärren. Vill inte va sårbar för nån.

Nej för fan, fram med betongmuren och sköldar. Ingen får komma in i min borg.

Fast de finns ju vissa som tagit sig igenom vallgraven, tagit bakvägen. Då menar jag inge snusk alltså.

Tänkte att jag skulle berätta lite om mig själv. Jag vet ju inte vilka som läser så är väl lika bra.

Namnet är Mikaela Hellström.

Jag fyller 21 år i maj, ganska snart alltså.

I själva verket har jag nog knappt passerat tonåren. Känner mig som 15 ibland, lite dum och blåögd.

Har varit med om en hel del som kanske har varit stor del till att jag är den jag är idag.

Kaxig men jävlar du va stort hjärta jag har ibland.

När jag va mindre så va jag stor i orden men jävligt liten på jorden. Va ofta den här lilla tjejen som skulle försvara andra som inte vågade själva. Jag ville vara nånslags andra hand för alla som behövde de. Rädda världen.

Va lite mått rastlös i mig själv, alldeless för rastlös.

Kunde sällan sitta still eller vara tyst.

Jag fick rollen som pajas.

Ville alltid glädja alla.

Jag hjälpte nog mig själv mycket på vägen genom att allt för sällan vara seriös.

Att skämta bort de dåliga. Det va min speciaitet!

Det kanske inte va så smart i alla lägen, blev lätt så att jag slöt mig.

När puberteten kom så va jag ett praktexemplar hur man inte ville se ut.

Kort, RÖDHÅRIG, inga tuttar och glasögon. Sådär ja. Tönt exemplet nummer 1.

Men jag klarade mig rätt bra ändå. Hade ju som sagt lite kaxighet i bagaget. Slängde inte allt för sällan ur mig elaka kommentarer.

De här med kärleken då. Va inte speciellt populär bland killarna. Va ju i princip en kille.

Min första pojkvän. Ja va ska man säga. Jag va med honom för att han ville va med mig.

Vi blev kallade "fyrtornet och släpvagnen". Han va mega lång och stor, jag va liten och tanig. Perfect match va?

Hade alldeles för lätt att bli kär när jag va liten. Liksom kunde sitta på stan och bli kär, fast då va jag rätt liten.

Men de va nog att jag ville så gärna va omtyckt på alla plan, inte va de här kompisobjektet.

Jag kunde kära ner mig i killar som jag knappt kände.

Va väl där mobbningen tog fart.

Det fanns en kille på min skola. Han va 2 år äldre än mig. Jag va stört kär!

En dag ringde jag hem till honom, asså, jag skäms bara jag tänker på de.

Jag berättade kort och gott som de va. Det jag inte visste då va att mitt liv skulle bli ett helvete.

Alla hans kompisar började mobba mig, sa att jag va för ful för honom att jag inte hade en chans. Så va de i kanske 2 år.

Att jag ens stod ut..

Det bästa är nog. På avslutningen i nian, träffar jag en av killarna som mobbat mig.
Han minns såklart inte mig. Så går jag fram till honom och börjar skälla ut honom.

Det enda han säger är: "Jävlar va snygg du blivit då"

Jahaaaa! Okej, men då är de lugnt. Nu är jag snygg. Då är allt glömt och förlåtet. Vilka idioter de finns.

Men ska jag vara ärlig kändes de jävligt bra! Alter egot växte väl nån meter eller så.

Vi kommer ifrån ämnet.

Sen var de ju så att dom som blev kära i mig, tyckte jag inte alls om. Va är grejen med de egentligen? Alla har alltid fel beundrare. Jag är kär i en kille som inte är kär i mig. Sen i sin tur fanns de en kille som va kär i mig som jag helst ville bli av med.

Som sagt aldrig nöjd.

I gymnasiet blev jag den tysta tjejen. Hade chans att börja om. Kanske få en ny roll och inte som en pajjas. De gick väl sådär med de. Tog väl en vecka eller nåt så va jag den där spralliga tjejen som fick springa två varv runt skolan innan jag fick komma in igen.

När jag flyttade upp hit, till Hudik så kände jag kanske 5 personer. Efter 2 år här uppe så känns de som att jag känner alla.

Min kompis har några kompisar som alltid frågar, "Asså... Vem är hon?!"

Ja ni, de vet jag knappt själv.

Å så kommer de nog vara ett bra tag till.

Nej, jag får nackspärr när jag skriver.

hörs

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Shit, det var ett tag sen jag skrev. Mycket saker har hänt. Jag och Robin har varit tillsammans över ett år, min lilla tjej har fått kattungar som är 7 månader nu. Allting springer iväg. Jag har börjat jobba på hasselakollektivet, mitt drömjobb att...

Gud vad underbart livet kan bli ibland, jah är så lycklig man kan bli. Kan inte förklara. Jag har fått praktik på tunbackasstorkök, och efter 2 veckors praktik så har jag fast anställning i 6 månader, hur underbart är inte det då!? Dessutom har jag...

Joru jävel, det som jah inte trodde skulle hända har hänt. Skilda vägar for real. Jag mår bra, bättre än på länge faktiskt. Tragiskt att säga så. Men jag är lättad. Så in i helvete. Å stödet jag fått av mina vänner, det är helt otroligt! Jag fi...

Sitta hemma på en fredag å kolla på idol? Börjar bli vuxen ;) jobba i morgon. Middag för 400pers!! Asså så många gäster har jag aldrig jobbat med, på samma gång, men är så galet taggad! Johanna från museet ska jobba också! Wäääh! Fett kul! Idag...

Rise and shine Imorse klev jag upp 05.20, jobbade 5 timmar på Kulturhuset:) länge sen jag klev upp så tidigt, fick sova i fred iaf, min älskling bäst! Gjorde fika och smörgåsar för 215personer, galet mycket folk!! Haha jag å Amanda avled nästan ...