Idag har jag inte gjort många knop, hade provuppkörning kl 10 i morse, det gick helt okej. Snart smäller det :D

Jag har så mycket jag vill skriva om, tex som alla dumma människor som man ställer upp för gång på gång, men aldrig får nåt tillbaka av. Samma visa varje gång. Eller jag menar specifikt en person. Jag vet inte hur jag ska bete mig längre. Ger allt. Verkligen allt. Men ack så meningslöst. Blir bara matt i kroppen av att anstränga mig. 

Varje gång så lovar jag mig själv att inte ge vika så lätt. Men va gör jag, jo jag ger vika. Som alla andra ggr. När ska detta misärliknade beteende ta slut?

När ska jag ta åt mig av det jag själv säger och andra säger? Jag är en skit bra psykolog för andra, men när det kommer till mig själv fattar jag inte ett smack. Liksom ser igenom fingrarna. Bara för att det är mig det handlar om så tror jag att jag är ett undantag. "Äh, sådär illa är det inte för mig" - Även fast jag ser vad som händer så väljer jag att titta åt ett annat håll. Vänder andra kinden till för att inte inse verkligheten. Äckelskalle.

Less på mig själv. Ena dagen så har jag en inställning på hur jag ska göra och andra dagen så är det som att jag är född i farstun.

Är jag schitzofrein eller? Jag pratar ju rätt mycket med mig själv.

Fast det är jag inte ensam om, man kan stå i samma rum som min mamma och hon har en hel konversation, med sig själv. Ganska roligt att lyssna på. 

Iallafall. Brukar kolla på tv4 fakta, (mamma kollar inte på annat, kan lika gärna säga upp boxen och ha bara den kanalen kvar) det handlar ofta om mördare eller brottsplatser, man blir ju expert av att titta på sånt, kanske är bra längre fram i livet. Om man kommer till en oväntad brottsplats.

"Gör rum för mig, jag vet hur man gör, jag kollar på tv4 fakta"

Vet inte va min mamma planerar att göra, planerar säkert det perfekta mordet eller nå. 

Inte mitt problem isf.

Hur blir man en mördare? Nånting måste ju gått snett i skallen. Hur kan man komma underfunn med att döda en annan människa, att vilja röja undan den från sitt liv.

Det kan ju vara olycksfall iofs.

Men dom som sitter i flera år och planerar, skickar brev och följer efter en människa måste ju ha nåt rejält fel. 

Och sen sitta och hånle i kameran på förhören. Det är fan läskigt. 

Visst! Jag kan stänga av känslor. Men hade jag mördat nån hade jag nog inte förmått mig att hånle.

Jag hade nog gapskrattat i min galenskap. 

Oxå dom som löser morden. Hur gör dom? Är dom lika sinnessjuka som mördaren? Ett jävla mysterium de där. 

Varför ska kärleken va så svår? När jag va mindre skrev jag ofta dikter om kärleken. Ganska muppiga ibland. Lite tafattiga.

Iaf, Jag visste kanske redan då att jag kanske aldrig kommer att hitta den rätta. Ofta sorgliga dikter om olycklig kärlek som inte va besvarad.

Alla andra då, man ser på facebook hur folk är kära och älskar nästan ihjäl sig, folk går hand i hand på stan eller delar en mjukglass så kärleksfullt. Men jag då. Jag får sitta där och äta min glass själv på en bänk i skuggan för annars bränner jag mig. 

Ska mitt kärleksliv alltid vara som en törnrosasaga, där inte prinsen kysser mig så jag vaknar. Så jag får ligga där i 300 år å ruttna bort.

Jag kysser fel grodor hela tiden. Alla är bara feta paddor och dom blir de ju inga prinsar av heller. 

Jag hoppas ni förstår att jag överdriver en smula. 

Jag har det bra, lite skavanker i livet ibland bara.

Kunde inte ha finare vänner eller familj.<3

Killar, ja dom duger bara till en sak, tills dom visar motsattsen själva. Att dom oxå är ute efter nånting seriöst.

Varför ska jag annars anstränga mig när det bara handlar om att utnyttja. Då får jag väl göra samma sak. 

Det är så dumt att ge bort nykeln till sitt hjärta till någon som så lätt slarvar bort den och sen försöker lirka upp låset med något annat verktyg. Det gör det bara svårare för nykeln att passa längre fram i livet. 

Kan ju bjuda på en dikt jag skrev när jag va 13 jordsnurr.

"Ett moln av rosor vill jag ge till dig. 

Medans du bara ignorerar mig. 

Om du bara ville lära känna mig,

skulle allt kännas helt okej"

forever alone? oh yeah

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Shit, det var ett tag sen jag skrev. Mycket saker har hänt. Jag och Robin har varit tillsammans över ett år, min lilla tjej har fått kattungar som är 7 månader nu. Allting springer iväg. Jag har börjat jobba på hasselakollektivet, mitt drömjobb att...

Gud vad underbart livet kan bli ibland, jah är så lycklig man kan bli. Kan inte förklara. Jag har fått praktik på tunbackasstorkök, och efter 2 veckors praktik så har jag fast anställning i 6 månader, hur underbart är inte det då!? Dessutom har jag...

Joru jävel, det som jah inte trodde skulle hända har hänt. Skilda vägar for real. Jag mår bra, bättre än på länge faktiskt. Tragiskt att säga så. Men jag är lättad. Så in i helvete. Å stödet jag fått av mina vänner, det är helt otroligt! Jag fi...

Sitta hemma på en fredag å kolla på idol? Börjar bli vuxen ;) jobba i morgon. Middag för 400pers!! Asså så många gäster har jag aldrig jobbat med, på samma gång, men är så galet taggad! Johanna från museet ska jobba också! Wäääh! Fett kul! Idag...

Rise and shine Imorse klev jag upp 05.20, jobbade 5 timmar på Kulturhuset:) länge sen jag klev upp så tidigt, fick sova i fred iaf, min älskling bäst! Gjorde fika och smörgåsar för 215personer, galet mycket folk!! Haha jag å Amanda avled nästan ...