Huvaligen va allting går fort. Har knappt suttit vid en dator.

Idag är de tråksöndag. Men ändå inte.

Har blivit så tom i huvet på sistone. Jag har liksom inte tänkt så mycket. Mest på bilar om jag ska vara ärlig. Sitter och drömmer mig bort hur det skulle va att få ha en aldelles egen bil. Blåa faran. Den ska ju såklart vara blå. Ingen annan ful färg. Uscha.

Nej, nog pratat om bilar. Jag måste erkänna att jag håller på att bryta ihop snart. Jag pallar inge mer. Allting jobbar emot mig. Liksom allting som jag gör blir till något dåligt. Jag har så härliga vänner och familj som ställer upp när jag lagt mig ner för att ge upp. 

I måndags träffade jag, äh, jag behöver inte säga vem det va som sa det egentligen. 

Jag fick mycket beröm iaf för att jag klarat mitt körkort, hur stolt h*n va över mig, det värmde så sjukt mycket!

Det är så kul när man känner hur många det är som är glada för ens skull. Man liksom växer i sig själv. Typ 4 meter. På längden.

Jag vill inte gå ut så mycket med mitt privatliv, asså, mer än det jag gör. Jag skriver mest ytligt och så. Lite tankar och känslor. Men just nu känner jag att det är för mycket för mig. Det är för mycket ansvar om allt runt omkring. Det liksom svämmar över på nåt sätt. Hjärnan stänger av sig. Kroppen orkar ingenting. 

Och även om jag har världens finaste familj och vänner så känns det som att det inte räcker till. Det är nånting som fattas mig. 

Som en pusselbit som tappats bort. Hur jag springer och letar och letar. Gömma nyckel, med mig själv.

Vart katten har jag lagt den.

Nu när jag fått låna en bil av en kompis så har jag fan lust att åka runt å peka finger åt allihopa som har tvivlat på mig. Fuck you all.

Varför skulle inte jag kunna klara körkortet för? Bara en liten fråga liksom.

Jag har fan mer koll på bilen än va många andra har. Har fått höra att jag är skit duktig. (jag övertygar mig själv, inte er som läser)

Men det viktigaste är nog att jag vet det själv. Sen så får folk säga vad dom vill, men bli inte förvånade om jag kör över er nån dag. Dumma ungar.

Däremot kan jag inte tanka än. Men det är en helt annan sak! ;)

Igår va nog en av mina bästa körkortsdagar. Jag hade så kul och fick skjutsa runt på folk. Passageraren va nog den bästa. Hade så kul. Åkte runt å tuta på folk. Haha alla ser så tappade ut när man gör de. Sen kan jag bara tänka hur tankegången går när dom försöker lista ut vem det va som tuta. 

Men abow va du får upp mig bland molnen. Det finns inte ord. Jo det finns det. Vansinne.

"Mikaela, kom ner på jorden igen, va är det för fasoner? Vara uppe bland molnen? Det är inte där du behövs just nu. 

Ner med båda föttena, stadigt ska dom stå!"

Jag vill inte ner. Jag vill stanna här. Jag vill inte falla ner på jorden som ett regn. Solen ska skina. Varje dag. Med dig. 

Tala i gåtor. Det bästa som finns.

En bekant sa en smart sak till mig, hur man blivit så utlämnad. Det är twitter, facebook, bloggar och mobiler. Han sa en sån rolig grej. Hur vi snart kommer att operera in chip på varandra så vi alltid kan nås. 

Det skulle inte förvåna mig om det blev så. 

Allting finns tillgängligt, även jag. 

Har liksom börjat stänga av min mobil på nätterna, iaf ljudet och vibrationen. Jag nås när jag nås. Orkar inte få en fuckad sömn bara för att nån är vaken längre än mig. Jag är redan trött och behöver inte mera störmoment. 

Har ni varit med om att hjärtat bråkat lite med er? Ja jag tänkte det. Så är det just nu. Hur jag liksom försöker stänga av hjärnan när hjärtat sätter igång. Det är ungefär som när jag sätter igång och pratar. Ingen orkar lyssna för länge. Skavsåren liksom. 

Hur hjärtat slänger sig ut från klippan och hjärnan har knytit fast ett snöre runt magen och håvar in de igen. 

Som en glädjedödare. Som när man va liten och inte fick skratta i vissa situationer. Det va ju då allting va som roligast, när man inte fick. Varför är det så?

Det man inte kan få, vill man ha. Det man kan få, vill man inte ha. Finns ingen logisk förklaring. Hur det alltid ska vara nån dum "tvärt-om" lek.

Skratta er lyckliga att ni inte fått mitt hjärta och min tvärt-om hjärna. 

Nu blir det lite brum brum, sen göra kväll.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Shit, det var ett tag sen jag skrev. Mycket saker har hänt. Jag och Robin har varit tillsammans över ett år, min lilla tjej har fått kattungar som är 7 månader nu. Allting springer iväg. Jag har börjat jobba på hasselakollektivet, mitt drömjobb att...

Gud vad underbart livet kan bli ibland, jah är så lycklig man kan bli. Kan inte förklara. Jag har fått praktik på tunbackasstorkök, och efter 2 veckors praktik så har jag fast anställning i 6 månader, hur underbart är inte det då!? Dessutom har jag...

Joru jävel, det som jah inte trodde skulle hända har hänt. Skilda vägar for real. Jag mår bra, bättre än på länge faktiskt. Tragiskt att säga så. Men jag är lättad. Så in i helvete. Å stödet jag fått av mina vänner, det är helt otroligt! Jag fi...

Sitta hemma på en fredag å kolla på idol? Börjar bli vuxen ;) jobba i morgon. Middag för 400pers!! Asså så många gäster har jag aldrig jobbat med, på samma gång, men är så galet taggad! Johanna från museet ska jobba också! Wäääh! Fett kul! Idag...

Rise and shine Imorse klev jag upp 05.20, jobbade 5 timmar på Kulturhuset:) länge sen jag klev upp så tidigt, fick sova i fred iaf, min älskling bäst! Gjorde fika och smörgåsar för 215personer, galet mycket folk!! Haha jag å Amanda avled nästan ...