Direktlänk till inlägg 9 juli 2012
Hur va det nu med mig själv?
Får igång en låt och jag får en klump i magen. Varför ska det vara så?
Min mage har ingenting med det här att göra.
Varför gör det ont då?
Varför knyter det sig i magen?
Det är ju en jävla tur att google.se finns. Annars hade jag nog varit död för länge sen, enligt mig själv.
Den här besvärskänslan, det är den som gnager mig.
Jag har inget otalt med den här människan, verkligen inte. Det är inte känslor heller.
Now you're just somebody that I used to know.
Jag vet ju hur jag vill ha det. Men inte hur det ska bli. Det är två jävligt olika saker.
Vill och bli.
Vågar inte fråga. Vågar inte tänka. Jo ni.
Det, om nånting gör jag. Tänker så huvet tynger ner axlarna på mig.
Så jag bestämmer mig för att njuta, men nånstans där emellan osäkerheten och njutningen så fastnar jag.
Jag njuter, men ändå inte. Njuter av sista smörjelsen, typ.
Jag är så rädd att förlora det jag har kärt, att jag redan föreställt mig hur det kommer bli.
Så fucked up får man inte va.
Att Jag tror att jag förlorar allt så fort jag njuter.
Men det är precis så det alltid har varit.
Så fort jag slappnar av och lutar mig tillbaka, så är det som att nån kastar ett bowlingklot i skallen på mig.
Aldrig lugn och ro.
Jag vill så gärna. Vara nära. Hela tiden.
Njuta av din närhet. Krypa intill din rygg.
Så jag känner mig trygg.
Inte som jag känner nu.
Liten, svag och i behov av dig.
Jag kommer inte längre utan din hjälp.
Jag vill vara jag, leva mitt liv.
Jag är för involverad i alla andras liv hela tiden.
Det är tur ibland att man vet sina egna svagheter iaf.
VÄJFD?
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 |
3 |
4 | 5 |
6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 | |||
16 | 17 | 18 |
19 |
20 | 21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 |
31 |
||||||||
|