Har ni tänkt på hur de är på filmer?

När dom visar att dom har roligt och är lyckliga, så skrattar dom i slowmotion.

Tänk om man gjorde de i verkliga livet, va ful man skulle va.

Men de är så man skulle vilja göra när man går förbi en människa man inte längre är med pga bråk eller ett ex.

Att visa hur lycklig man är utan dom.

Tänkte på de igår när jag såg den däringa killen.

Jag önskade att han sett mig och förstått att jag klara mig bra utan både han och lillstretet han har mellanbenen.

Usch. Dumma människa.!

Man föds utan dom och då är de klart man klarar sig utan dom då oxå.

Sen finns de så många skitkorvar som man klarar sig utan men ändå inte vill va utan.

Jag får ångest när jag tänker på att vissa väljer bort att vara med mig.

- ja men vadå? Så hemsk kan jag inte va att umgås med?

Eller.

Jag kanske är ett freak egentligen, men eftersom de inte är nån som sagt de i mitt face så tänker jag inte ändra på mig.

Visserligen får jag höra ofta att jag har en skada.

Ska jag ta de som en komplimang då eller?

För stunden gör jag de.

Igår gick inte jag på krogen, jag åkte bil med några vänner och drack lite, riktigt kul :)

I kön på krogen såg jag två killar som jag inte längre pratar med. jag ville nästan gå på krogen bara för att visa mig så att dom ser att jag inte behöver dom. Ni behöver inte tro att jag sitter hemma en lördagkväll och tröstäter, nej sånt sysslar jag inte med längre. Tro mig.

Å såklart sög de i magen när jag såg den ena av dom. Varför känner jag mig så dum för? De är nå sjuk lek han spelar, där han har tärningen och kontrollen. Hur tar man över spelet då? Fast han har ju redan spelat ut mig så fint, utputtad i första ronden. Fia med knuff. Där man blev utputtad efter knullet.

Känner mig nästan hedrad. Som att jag va speciell.

Som sen sitter där på sängkanten, utnyttjad och klar. Hörs hej.

Inga sms eller samtal. Nu är vi inte ens vänner på facebook. De tyckte inte han att jag va värd.

Fast egentligen gjorde han de bättre, är mycket lättare att komma över nån när man inte ser dom i varje hörn. Att inte ha möjlighet att kunna smsa, chatta på facebook eller kunna ringa. De gör ondast i början, men de går över tro mig.

Men de känns som att man börjar om igen från början när man möter honom på stan och han hejar som att ingenting har hänt, inga bråk eller missförstånd har skett. Att han tror att han kan bete sig hur som helst. Aldrig i livet.

Jag hoppas med all min kraft, att en dag, en dag blir han lika sårad som jag blev. Han är väl så jävla hjärtlös som alla andra i den här stan. Jag har fått höra att jag är en av dom. Trevligt.

Att folk kan va så elaka å säga så, när de är jag som har legat i månader och önskat att nån kunde förstå mig. Att fatta att jag oxå har känslor. Precis som vemsomhelst.

Idioter.

Kollar på en shrek filmen, den sista tror jag, fattar inte varför de är barnfilmer, barnen fattar ändå inte va budskapet är. NU först fattar jag vissa barnfilmer och kan gråta för att dom är så bra.

Äh, nu ska jag hem:)

Hoppas ni får en mysigsöndag och inte är allt för bakis.