Nu har jag legat på latsidan ett tag, men har haft fullt upp hela helgen, haft riktigt roligt!

Men jag är nog mer förvirrad än innan. Har fått så mycket glädje i min lilla kropp.

Vet inte varför. Vill nog inte ta reda på de heller.

Nu då. Alltså. Hur ska man ta sanningen egentligen? Jag mår dåligt när jag inte vet nånting. Men oxå kan man inte ta sanningen i vissa lägen.

Så just nu är jag hellre lyckligt ovetande. Vill inte bli bränd på fingrarna igen.

För visst är det så, många som inte vet hur saker och ting kommer att bli, går hellre runt och hoppas ist för att bli sårad och kunna gå vidare. Intalar sig själva att det kommer att bli bra och stänger av verkligheten.

Jag har ännu inte kommit underfunn med vad som är bäst.

För när man är lycklig så mår man så mycket bättre i sig själv och har mer tro på sig själv oxå. Det behöver jag ha just nu känner jag.

Min körlärare sa till mig; Du måste tro på dig själv, lita på att du väljer rätt.

När nån säger så till mig kan jag nästan bli gråtfärdig.

Är de för att jag kanske inte tror på mig själv i alla lägen? Är så osäker på vad som är rätt och fel.

Vill liksom bara att allting ska vara lätt och inte jobba emot mig.

Jag kämpar emot hela tiden mot mitt hjärta. Liksom måste kämpa för att inte lyssna på de. Det slår så hårt ibland att det känns som att det försöker vinna över hjärnan. Det liksom dunkar så de gör ont-

"Ja jag känner dig men du väljer bara fel dumma hjärta!"

Vill inte känna! Vill bara vara, inga beskymmer.

Tänkte på den låten. Hakuna Matata

Finns inga beskymmer, man är lycklig var dag.

Va bra de skulle va!

Vill leva i en disney film, på riktigt alltså. -"Så levde dom lyckligt i alla sina dagar"

Hur underbart vore inte de då?

Jag vill bara släppa allting och sluta fundera hela jävla tiden på hur jag ska bete mig.

Bara vara. Våga vara jag.

Jag är glad, fast de inte låter så.