Klarade min omkörning, u n d e r b a r t. Inte för att jag tror att man kan kugga, men vi körde in tiden med 20 minuter, så vi körde om som dårar tydligen haha! 

Kom underfunn med en sak igår, jag tyr mig till människor som mår dåligt eller har problem.

Jag vill liksom rädda hela världen. Jag tror att jag kan påverka människor omkring mig. 

Känna känslan att göra skillnad. Att kunna se igenom deras kaxiga attityd.. 

Att veta dom ömma punkterna och försöker hjälpa. 

Det är ju så, dom som har den tuffaste ytan är oftast svagast. Jag är nog en av dom. Fast har väl tuffat på mig nu på sistone. Tar allting med en klackspark och bryter inte ihop för att tex bananen va lite för mogen. 

Försöker växa upp i takt med alla andra.

Ibland undrar jag hur vissa är funtade. Liksom ingen logik i hur vissa beter sig. Kan bli så fruktansvärt förbannad när man försöker vara en mogen person som inte behöver använda nävarna eller otrevligt språk för att bli förstådd och så beter dom sig som skit tillbaka. Det är som att dom vill att man ska bli arg eller säga något elakt tillbaka. Försöker väcka den sovande björnen. Det är ingen bra idé. Den sover för tungt :)

Förut kanske jag va lite het på gröten, blev arg väldigt lätt och sökte bråk, de va typ de man levde för. Nu för tiden så är jag så himla lugn att jag blir förvånad av mig själv. Kan liksom stänga av helt. Är de nu jag blivit vuxen?

Nu till nåt helt annat. Idag när jag väntade på bussen så kom den 20 minuter försent, det gjorde inte mig nåt. Jag hann hjälpa en vilsen ryss på den tiden. Så snäll är jag. 

Sen när jag klev på bussen så bad han om ursäkt. Jag som är så snäll säger inget liksom. Man såg hur han skämdes, så jag skämta bort de som vanligt. Varför ska man klaga för?

Okej om jag hade en tid att passa. Men nu hade jag inte de. Det finns ju alltid en anledning varför man tex kommer försent. Det va ju inte för att jävlas med mig antar jag. Det vore lite långsökt. 

Då kom ju tankegången upp igen. 

Varför har folk sällan förståelse? 

Har inte förstått de där än. Alla är männsikor och kan göra fel. Även jag, tro de eller ej. 

Man kanske missar bussen, eller glömmer tiden, kanske tillochmed hamnar i en livshotande situation. Jag har väldigt hög tollerans gräns. Blir sällan sur för att nån kanske kommer försent. Det är så världslig grej.

Vissa kan ju stå å gaffla i en kvart för att bussen är sen eller att man fick vänta på hamburgaren liiiite längre än 1 minut.

Big deal? Näe jag tycker liksom inte de. 

Men när folk skiter i en när man bestämt nånting så kan jag bli lite halv tjurig. Det är inte mitt problem om dom inte vill va med mig. Det är dom som mister mig. Inte jag dom. Sen är de ute ur världen liksom. Jag har inte så mycket tid att jag kan slösa de på folk som inte bryr sig. 

Lägger den hellre på folk som bryr sig.

Jag kan klara mig utan dom, jag är född ensam och kommer förmodligen dö ensam. Alltså, va är oddsen att min partner dör exakt samtidigt som mig?

Vill inte bli för beroende av folk heller, visserligen är jag sjukt sällskapssjuk. Men de är en annan femma. Älskar att ha människor omkring mig, att få prata öronen av dom, ge dom skavsår på hörselgången. Har ju som sagt mycket att säga. För mycket ibland.

Idag när jag gick hem från bussen tänkte jag på kändisar. Tex, Rihanna har festat hårt i 2 dagar, som en annan gör på helgen. Att jag är bakis och ser ut som skit är helt okej. Men gör Rihanna de!? Ja DÅ blir de uppståndelse. "Herregud hur hon ser ut, hon ser förstörd ut" - Ja men tacka fan för de, hon har festat i 2 dagar, hur ser du själv ut då? Vaknar du med piggaste ansiktet och mår kanon kanske? Näe, skulle inte tro de. 

Det är tur att man inte är kändis. Fast de blir lätt så i den här staden. Ser man lite sliten ut på måndagen, då får man ofta frågan: "Kört hårt i helgen?" 

Näe, jag är trött och ful ändå, men tack för att du frågar.

Sen kanske de är nån som sett när man gått från krogen eller käkar en pizza dan efter och ser ut som skit. Då är det en annan sak. 

Nu ska jag mysa med mig själv en stund innan jag åker in till stan till Simone, vi ska ha myskväll.

En kväll vi snabbt kommer att glömma. Eller?