Har inte gått å lagt mig än.

Hör och häpna, jag va ute igår. Alltså, jag sitter inte inne jämt, utan jag va på krogen.

Sjukt kul, jag dansade sönder mig, jag tror inte jag va torr någonstans på kroppen, det var så fruktansvärt hemskt, eller, ja, det va jobbigt iaf. 
Inte fick man öppna fönstret heller. Trodde jag skulle dränka mig själv ett tag. 

Gick utan tröja på vägen hem, så varmt vare.

Hade lite efterfest, och nu sitter jag här, den enda som är vaken och med en avslagen öl. Försöker göra så mycket väsen jag bara kan för att få se ett livstecken. Men framgångarna jobbar mot mig. 

Skulle göra lite mat åt mig å Åskan, men hann inte ens komma in i köket för att skära upp baconbitar innan han somna.

Tacksamt. haha

Jag hade riktigt kul ute faktiskt, har ju inte varit ute sen 6 april. 
Länge sen man dansade, sjukt härligt faktiskt. Man känner sig så fri. 

Jag skiter i om nån kollar på mig när jag dansar. Jag blundar och släpper loss. 

Synd bara att vi kom in på krogen så sent.

Kändes som att vi kom å gick. 

Lätt värt att gå ut såhär nångång ibland, man får inte visa sig för mycket ute, har ju blivit folkskygg, åker mest min lilla bil, bäst så. Bakom säkra dörrar och en ruta som inte går att veva ner. 

Fixade faktiskt ljuddämparen själv. Eller, jag satte fast den iaf ^^ 
Inte fan behöver jag nå karlar som fixar min bil heller :D

Har börjat må bättre nu, har nog kommit ur min svacka. 

Eller, det va nog bara att jag behövde rensa skallen lite. Rensade bra mycket hår i onsdags iaf från hjässan.

Klippte mig själv, jävligt kort ^^ Sommarkortkort. Kan slänga in en bild sen ^^

Känns som att ett stort lass med sten har släppt från bröstet.

Jag kan andas igen.

Låter lite fjantigt kanske, men vem fan bryr sig :D

Tycker det är så skönt att man faktiskt har växt upp lite. Senaste året har jag verkligen jobbat med mig själv. Bra som dåligt. Det är så häftigt tycker jag. Hur man verkligen kan ändras så mycket. 

Fortfarande lika impad.

Jag och Simone prata om det idag, nej, igår, hur många tjejer som sminkar sig så grovt och inte fattar att dom är fina som dom är. Smink är bara ett skal. Man är fortfarande samma person. 

Det är väl det jag har växt mest i. Eftersom jag alltid känt mig annorlunda. 

Jag va rödhårig, kort och fräknar. Inte Lång, blond och brun. 

Som man ville se ut, men idag är jag glad att jag inte ser ut som alla andra, eller va man ska säga. 

Jag va så ljus i hyn, ögonfransarna och ögonbrynen. 

Sen att jag hade fräknar på knäna va ju så fruktansvärt roligt. Herregud. Väx upp. Alla ser ju olika ut :P 

Det tog faktiskt många år innan jag accepterade mitt pigment. Men nu skiter jag i vilket, jag är född så här å då ska det vara så :D Prickig eller ej.

Att jag inte sminkar mig lika mycket har jag skrivit om förut. 

Men kan upprepa. Jag känner att folk ska se mig för den jag är, inte kladdet i ansiktet. I början va jag faktiskt rädd att nån skulle tycka att jag såg konstig ut, eftersom det har hänt förut.

Ett ex till mig sa till och med att jag inte skulle tvätta bort sminket. Hur dum i huvet får man bli? 

Eller ytlig. 

Varade inte så länge som tur va. 

Man kan inte vara tillsammans med någon som bara bryr sig om skalet utanpå. 

Nu försöker jag vara så naturlig som möjligt, menar inte att jag går runt naken, men inte så mycket smink. Vill att folk ska se mig för den jag är.

Lät lite klychigt, barbados eller nå.

"Se mig, bara för den jag är....."

Nörd.

Måste erkänna att jag aldrig haft så ont i röven som jag har nu, har suttit 3 timmar på en trästol. Har knappt nån känsel kvar. 

Vet inte vad jag ska hitta på, har legat å lyssnat på Oscars "prata i sömnen" hot från soffan. 

Blir även kallad tjockis. 
Så trevligt har jag. 

Även lika torr som Sahara i käften, kanske håller på att torka ut. Bäst jag dricker upp min bärs. Utan kolsyra. 

Nyfrillan. 

StekarN.

Peace.