Direktlänk till inlägg 2 januari 2013
Jag har så tråkigt på bussen så jag uppdaterar lite till.
Visst är det konstigt hur en människa av 6 miljarder på denna jord kan få en att vilja gräva ner sig, hur sjukt är inte det? Vem är det som bestämmer hur det ska bli?
Livet är en lek, jag kommer leka tills den dagen jag dör, livet ska vara roligt inte en plåga. Ibland önskar man att livet ska ta slut, men hur ska man då kunna vinna över besvären?
Hur kan man gå vidare, vem bestämmer när man ska må bra?
Inte är det jag iaf.
Vad är det egentligen som är beskymer då? Att miljontals barn svälter världen runt eller
Att inte jag får vara lycklig? vem ser till att jag blir det? Är det bara jag som kan göra det? Hur isåfall?
Jag letar inte efter lyckan, men olyckan verkar följa efter mig hur jag än gör. Jag slåss med mina hjärnspöken, men dom flesta har flyttat ut. Dom flesta besvären lever på den här jorden. Varför kan inte alla bara ta det lugnt, inte störa dom som inte har med deras liv att göra. Jag söker inte upp människor som inte har med mitt liv att göra. Vissa gånger känns det som att en del gör allt som står i deras makt för att få en att smaka på ens skosulor. Jag har redan haft tillräckligt mycket problem i mitt liv.
Okej att vissa har haft det jobbigt, det har varenda kotte på den här jorden. Alla har sina egna problem, då behöver man inte hjälpa till för att det ska bli värre. Eller är det bara jag som tycker så?
Man ska inte ge sig på någon överhuvudtaget. Jag är så trött på att bli dömd innan jag får berätta min historia. Mitt liv har också varit tufft, jag har fått uppleva saker som jag inte ens önskar min värsta fiende. Inte för att jag har så många sånna.
Men ändå.
Är det kul att sprida rykten eller tala illa om någon som inte gjort en något personligen. Jag önskar att alla bara kunde tänka till en extra gång, är det värt det? Vill man ha bråk i onödan?
Jag vill ingen illa. Jag vill bara leva mitt liv, precis som jag vill.
Passar det inte så behöver man inte engagera sig heller.
Har man någonting emot en person så ta det med den. Låt inte orden ta bakvägen och komma ut på fel sätt.
Jag får höra så mycket skit om mig så jag nästan skulle kunna skriva en bok om det. Skiten jag får höra är från personer som inte ens umgås med mig. Leave me alone.
Jag har varit en dum person, jag har snackat skit, men det är bara vad jag tycker egentligen. jag har slutat döma, försöker iaf. Det är svårt när man hör hur folk pratar bakom ens rygg.
Bryr mig inte om dom som inte är mina vänner.
Jag tror inte att man kommer undan skitsnack någonstans, men ignorerar man dom istället så tar det hårdare.
Sen så är alla olika, vissa lever av att trycka ner andra. Jag ser ingen vits i att göra det.
Alla förändras, jag kan förlåta, men hjärnan vill oftast inte glömma. Därför tror jag att jag hellre drar mig undan istället för att tjafsa med såna som inte har med mitt liv att göra.
Är man lycklig i sig själv så letar man inte fel hos andra.
Osäkerhet är källan till avundsjuka och skitsnack.
Jag kan säga att jag trivs med mig själv, det är ju inte direkt som att jag har något val.
Jag väljer att älska mig själv för den jag är istället för att ändra på det jag inte kan. Förut så hatade jag mig själv. Vantrivdes i min kropp, men efter att jag accepterat mig själv så mådde jag så mycket bättre.
Det är så här jag ser ut. Jag är jag.
Även om man ser bra ut så behöver man inte vara lycklig. Det är hur man känner.
Nu blev det ett långt inlägg, Dont give a fuck om jag ska vara ärlig :D
Min blogg, mitt liv. Ditt val, din tid.
Did you hear the one about me giving a shit?
Cause if I ever did I don't remember it.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 |
5 |
6 | ||||
7 |
8 | 9 |
10 | 11 |
12 |
13 |
|||
14 | 15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
31 |
||||||
|