Nu är den gula faran på vägarna igen! Oscar fixade tanken, så nu sitter den! Awesome! :D

Idag pratade jag med min mentor på kursen, det är så skönt att prata om allt och ingenting. 

Men jag fick inte prata så länge, det skavde väl i öronen på henne. haha

Hon frågade mig på en skala 1-10 hur jag mår.

Det va länge sen man pratade om hur man mådde. När man va mindre hade man ju alltid samtal antingen med lärare eller någon utomstående. Det blev liksom som en rutin. 

Nu för tiden är det nästan som en tabu att säga att man mår dåligt.

(Jag är inte den som skriver på fejjan om det är lite dåligt. Jag vill inte att folk ska se när jag mår dåligt eller inte. Inte lycklig heller för den delen. Alla klagar bara ändå.)

Man får lite piller och folk räknar med att man mår bra.

Ibland är det inte piller man behöver. Bara någon som lyssnar på det man går runt och funderar på. 

Man behöver inte svar på allting heller, att bli hörd räcker. Iallafall för mig.

Alla dessa diagnoser som alla har. Va fan, mår man dåligt så är det inte pga någon bokstavskombination.

Det är så jävla tragiskt. Det märkte jag i skolan jag praktiserade med. 

Barn är inte jobbiga utan anledning. 

Prata med barnen ist. 

Istället för att klaga på barnen och ringa hem till föräldrarna.

Det är inte svårt.

Jag tror alla behöver ventilera. Men jag kanske tycker det eftersom jag behöver det. 

Nu till något helt annat: Facebook.

Skriver man något klagomål så klagar folk, bakom ryggen på en. Skriver jag att jag är lyckligast i världen blir folk avundsjuka, 

Sluta med eran avundsjuka eller skadeglädje. Ta vara på dom vänner ni har. Mår dom dåligt så räcker det med en enda fråga. Hur mår du?

Alla är så ytliga och skiter i hur måendet är. 

Men juste, det finns ju piller för sånt. 

Allting är så jävla ironiskt, förr fanns det böcker för självförtroendet och hur man kunde må bättre. 

Det känns som att allt sånt bara va en fluga. 

Samma sak med alkohol. Fattar inte hur man kan bli missbrukare, hur man tar till spriten.

Lös skiten istället för att splittra familjer och råka illa ut. 

Det här kommer säkert låta fett tråkigt, men jag har kapat alkoholen helt. High on life. 

Nej så är det inte, men jag KAN, på riktigt, jag kan ha kul utan alkohol. Jag blir inte pratigare när jag är full, bara ärligare och kärleksfull. Jag vill inte vara någom som jag inte är i vanliga fall.

Jag tycker inte om dessa personlighetsvridningar. Hur dom kan förändras så himla fort pga en dryck.

Det sjuka är att hade jag hört mig själv säga det här för 1 år sen hade jag tyckt att det va världens töntigaste sätt att leva på. Men så är det.

Jag missunnar ingen att dricka, så länge jag slipper. 

Det är inte min grej helt enkelt.

Jag har min bil och jag kan ta mig dit jag vill, jag vill kunna åka iväg när jag känner för det. 

Vem är det jag ska övertyga egentligen?

Jag är ingen mes, jag är ingen tönt för att jag inte dricker, men det är svårt att förklara när jag själv vet hur jag tänkt en gång i tiden.

"Alla som inte dricker är töntar" 

Så skön va jag, varför är man tönt egentligen. För att man avstår från nånting man inte är intresserad av. 

Det är som vilken hobby som helst. 

Jaja. Slut fjantat. 

Hoppas alla får en trevlig midsommar :)

Jag ville dela in inläggen okej. 

Igår satt jag och två tjejer från kursen och pratade om vett och etikett, nej det gjorde vi inte. 

Vi prata mest allmänt, om det gamla vanliga. 

Ena tjejen hade samma sätt att tänka på som mig. 

Tex det här med ytliga kompisar. Vill man inte umgås med dom så ska man inte behöva ta skit. 

Hon berättade att hennes kompisar tyckte att hon va elak, fast hon egentligen gjorde sig själv en stor tjänst.

Varför klamra sig fast vid någonting som man inte mår bra av?

Är det nånslags självplågning?

Jag säger som jag alltid säger. Det är ditt liv, gör va fan du vill. 

Eller, gör det som känns rätt och bäst för dig själv.

Vilket jag kan erkänna att jag inte alltid gjort, jag tänkte sällan på mig själv. Ville bara göra andra glada. 

Som nånslags slav som ska underhålla sin översittare. 

Det kanske va att ta i, men ändå...

(Beror väl på vilken person som jag vill göra glad oxå.)

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hur kan det vara så att man vill vara som alla andra?

Jag kanske har tyckt lika nångång, men det är sällan jag tex köper kläder för flera hundra för att det är ett litet litet märke vid tutten. Ja, klart jag kan tycka att dom är snygga, men inget jag vill ha.

Men jag ska alltid vara tvärtemot.

Säger nån till mig: Mikaela, gör inte de. Köp ingen bil.

Va gör jag? Jo jag köper en bil. Haha, som en trottsig 5åring. 

If you know what I mean.. 

Jag köper en gul bil, när jag tycker att det är den fulaste färgen i världen. Finns ingen fulare färg. 

Blått skare va.

Men för tillfället äger jag en GUL BIL.

Jag förväntar mig att alla slår varandra och säger "gul bil" när jag åker förbi. 

Bilen köpte jag för att jag va desperat. Eller bara less på att inte kunna göra vad jag vill när jag känner för det.

Det är inte jobbigt atrt åka buss, bara jävligt frustrerande när man lagt ut massvis med pengar på körkortet.

Varför förstår inte människor att deras lögner inte gynnar nångon annan än dom själva? 

Vad får man ut av att ljuga egentligen. Visst nån vitlögn ibland skadar ingen. Men att verkligen ge sig fan på att ljuga så att tungan blir svart är det ingen som gillar. 

Jag kan inte ens ljuga för busschauffören om min ålder. Hur skulle jag då kunna ljuga för någon jag tycker om?

Jag är god, men människor i allmänhet är så dumma att man blir till slut helt jävla galen.

Det är en lång prosess innan jag ska ta till nävarna. 

Jag använder hellre ord.

Nu ska jag erkänna en grej.

Jag observerar människor, väldigt ofta, just därför vet jag deras svagheter. Allas beteenden beror på hur man mår.

Om någon ska bråka med mig så skriker jag inte fula ord och dampar ur, nepp.

Man hugger dom i hjärtat direkt ist. Det är det som tar på en hårdast. 

Hårt mot hårt.

Ord kan vara så mycket starkare än knytnävslag. 

Fast ibland vill man bara slå skiten ur folk.

Men då får man svälja sin ilska. Ingenting triggar en annan människa så mycket som första slaget.

Då är det kört.

Snart har det gått ett år sen förra sommaren. Det va nog den bästa och värsta sommaren jag varit med om. 

Jobbade, bråkade, sov, jobbade jobbade jobbade. 

Det va nog tur att jag jobbade trotts allt. Annars hade jag haft allt för mycket tid att tänka och älta i det som hände då.

Det bästa med sommaren va nog att jag förstod hur livet verkligen går till. Hur man kan vara så stark fast man känner sig ensamast i hela världen. 

Jag gjorde ett val, det bästa valet jag gjort i hela mitt liv. Jag växte så mycket i mig själv att jag verkligen tog mig bort. Bort från skit och äckligheter.

Tack mig själv att jag inte gav upp i misären. 

Att jag gick iväg med högt huvud.

Punkt.

Baby du är het het het
och jag faller för din charm,
när världen känns så kall är du där
och gör mig varm,
för du vet hur du ska tända upp min eld,
du flammar minnnen vidare när morgonen blivit kväll,
när du gör mig sådär, förför mig sådär.

Fint väder idag, hejhopp- du har liten snopp.

Och sen att ens försöka svartmåla mig, ingen idé att försöka. 

Hej hopp, nu är jag tillbaka :D

Har haft fullt upp, som vanligt. Nej, jag har bara inte haft tid att skriva.

Nu ska jag berätta om världens äventyr, i torsdags förra veckan skulle jag och två till på äventyr.

Eftersom jag har köpt en bil så packade vi den full och bar iväg.

Vi sitter i bilen och har trevligt, höjer musiken lite och gasar iväg. DÅ hör jag hur det är nånting som skrapar i vägen..

Vi stannar och kollar ved det är - Då är det TANKEN som lossnat. 

VAD är oddsen för det? Inte nog med att bilen redan va kaos. Nej nu skulle tankjäveln lossna.

MIna två starke män hissar upp bilen, lånar brädor och ett spännband från ett äldre par.

Vi får tillbaka tanken och försiktigt åker vi vidare. Efter lite skogsrally så ligger tanken på backen igen! 

4 ggr under hela kvällen så lossnar den. Ganska irriterande efter bara 2:a gången.

Vi går i skogen och hittar perfekta kojan som vi börjar bygga på, alla tre släpade gran och pinnar. 

Gjorde upp en eld och gottade oss i kojan. Riktigt trevligt. 

Även att man sällan gör såna här saker nu för tiden. 

Om alla skulle dra ut i skogen ibland så skulle kompiskretsen bli mycket starkare. Man samarbetar och hjälper vararandra.

Men va det nån som bryr sig? Näe. juste. Så vare ja. 

När vi har släckt elden och är halvvägs till bilen så upptäcker jag att jag inte har bilnyckeln. 

Då vare bara att vända och leta hela vägen tillbaka.

Min enda tanke va: "Inte nog med att tanken är pajj, nu måste jag skaffa nytt rattlås oxå.."

Men det sjukaste är ändå att jag hittade den. I lite blåbärsris. Tack tack tack. 

Slutligen påväg in till stan igen så lossnar tanken för 3dje gången. 4 gången blev det rätt. Höll iaf i 1 dag, sen gjorde mammas kompis ett fäste. Men att spänna fast spännbandet i avgasröret va inte så smart direkt.

Så i måndags smällde skiten av och har stått på parkeringen sen dess.  Jag tittar till den ibland. Oftast med hat i blicken... haha

Man köper en bil och sen är det bara problem med den. 

Som dessutom är en miljöbil. Hoppas du läser nu LIsa;)

Sprutbajspruttfismökäckelkäft!

Men troligtvis får jag hjälp idag. 

För övrigt så går jag på världens skönaste kurs ^^

Alla är trevliga, öppna och pratiga, men inte som mig. Jag är fortfarande värst. 

Trivs som fisken i vattnet om jag ska vara ärlig :)

Lite bilder från the misslyckade ävenfuckingtyret

MIn fina tank..

Trotts allt så blev det en awesome kväll ändå :D

Jag vill skriva hela tiden, men jag är verkligen insnöad på männsikor och hur dom är arslen allihopa. 

Jag kan oxå vara ett arsel, det ska ni ha klart för er.

Har varit dum i huvet, ansvarslös, kaxig, elak ect. Man liksom lär sig med tiden. Hur saker och ting ska gå till. 

Jag skulle aldrig kunna bete mig som jag gjorde för tex 5 år sen. Eller, vafan, 1 år sen tillbaka. 

Det känns som att jag nådde min punkt på hur illa man egentligen får bete sig. 

Nu för tiden har jag inte tid för idioter eller bete mig som en. Längre tillbaka kunde jag ha fetaste hämnd planerna, men inte längre. 

Vill leva ist. 

Det roliga med mig det måste nog vara att alla tror att jag är så oskyldig. Haha, det är aldrig någon som tror att jag kan vara en djävul. Knappt jag själv. 

Förutom dom som lärt känna mig på djupet och hör mina innersta tankar. Man kan chocka ibland kan jag säga. 

Hemska mörka tankar...

Nej, så illa är det inte. Men dom flesta elaka tankar håller jag för mig själv. Så om ni nu tycker att jag kan vara elak på min blogg. Lär inte känna mig då. 

En liten förvarning.

För det mesta är jag världens snällaste, men jag väljer mina offer. 

Jag vill alla väl, så länge dom inte är assholes. Då går det inte för sig. 

Man måste stå upp för vem man är så att ingen trampar på en. 

Det är det äckligaste jag vet. Folk som ser ner och spottar på andra för att dom inte har samma självförtroende eller vågar säga det dom tycker.

Påtal om självförtroende.

Reklamer i helhet är så störda. 

Tex, schampoon och skit.

En tjej har slitet hår, sen ut som skit i allmänhet, men helt plötsligt så tvättar hon håret med några kemikalier, så poff har hon festaste självförtroendet.

Vart är logiken?

Mitt hår är slitet och fult, men jag mår bra ändå.

Självförtroendet sitter inte i döda celler från skallen. 

Eller hur långa ögonfransar man har.

Jag brukade dränka mig i smink. Okej, det kanske va 3 veckor sen minst. Men liksom kollade på mig själv i spegeln och fattade att allting handlar inte om hur man ser ut. 

Kanske lite, men under allt smink är man ändå sig själv. 

Hur mycket man än kladdar på. 

Jag va hysteriskt rädd för att visa mig utan smink, det kommer liksom i perioder.

Jag tror det har med hur man mår i sig själv. 

Är man osäker så kanske man kladdar på lite extra för att göra intryck att man är snyggare än vad man är. 

Eller.. Fattar ni vart jag vill komma?

Hur man än vrider och vänder så har man ändå ändan bak!

Vill inte skryta, men har faktiskt fått höra att jag är finare med bara lite mascara. Man blir så glad.

Själv är jag väldigt ytlig. Vilket jag skäms för, men det är faktiskt i mitt undermedvetna. 

Nu för tiden när jag träffar människor så försöker jag se igenom deras smink, frisyrer och kläder. 

Jag menar inte att jag föreställer mig dom nakna, men bakom alla fasader så finns det en fin person. För det mesta.

Det värsta som finns måste vara - Dom som spelar på sitt utseende. Som liksom vet att dom är snygga och drar fördelar av det.

Man blir så snygg som man tillåter. Har du taskig karaktär så blir du ful, i helhet. 

Jag har oxå hört att många som är smarta, blir snygga. 

Va konstigt allting är egentligen. Finns liksom ingen logik. 

Hur funkar allting!? 

Vem är snygg, smart, ful, dum eller helt underbar? 

Vem är det som bestämmer det? 

Jag säger så här sålänge. 

Skönheten sitter i betraktarens öga. 

Det låter bäst för tillfället

Idag fick jag höra någonting som jag blev aldeless varm av.

Att jag vuxit, alltså, inte på längden utan i mig själv. Att jag blivit mognare. 

Fyfan, hur va jag innan? Helt tappad eller?

Men iaf fan va skönt det är att höra. 

Kan känna mig lite lätt efterbliven ibland. Jag förstår inte allting, men jag försöker.

Det är inte så lätt när man umgås med ett brainiac.

Men oxå så lär jag mig något nytt varje dag. Tack för det.

Nu ska jag kila iväg på staden och träffa min syster och mor. 

Fortsatt trevlig måndag på er. Det är långt till fredag. 

Nu har helgen gått oxå, skön helg, har bara tagit det lugnt. 

Idag när jag gick till pizzerian så satt det 3 stycken personer och drack alkohol. Klockan hade inte ens blivit 2 på söndags eftermiddagen liksom, jag tycker det är så tragiskt. Jag är inte en person som dömer, men man såg att det kanske inte alltid hade varit så lätt i deras liv. 

Allting kretsar kring droger, när det är alkohol som ställer till det för fler. 

En man misshandlar sin fru, skriker på barnen. Men det är mer accepterat för att mannen varit full.

Hade det visat sig att mannen tagit droger, ja då blir det tidningsrubriker på direkten. 

Tänk vad som händer bakom alla Svenssonfamiljs dörrar. 

Det är som att det är accepterat att man slår sin fru och barn för att man druckit sprit.

"Jaa, men han/hon var ju alkoholpåverkad."

Jaha..!? Spelar det någon roll. Dom flesta blir dumma i huvet av sprit.

Se till så att han/hon inte dricker sprit då, det är ingen som tvingar dom att dricka skiten. 

Det är bara en lam jävla ursäkt. Tål man inte sprit, nej, då dricker man inte heller. 

Så kanske frugan kan få gå till sitt jobb utan solglasögon. 

Blir så frustrerad när det händer i så många familjer, och ingenting händer. 

Alkohol splittrar familjer. 

Nu säger jag inte att droger inte gör det. 

Men det finns fler som missbrukar alkohol som fuckar upp sina liv än dom som tar droger.

Beror väl oxå på vad för slags droger iofs. 

Nog om det.

Hur mår jag? 

Jotack bra, har massvis med funderingar, men det har jag jämt.

Det känns som att jag lever i tankar ist för i livet. 

Glider liksom iväg i min egna lilla värld. 

Skönt ibland det oxå. 

Någonting som är riktigts svenskt, det måste vara att man inte vågar öppna munnen. 

Jag tycker det är jätte kul att prata med nya människor, men jag sitter hellre själv på bussen. 

Jag älskar att lära känna människor från andra delar av sverige, men jag lyssnar hellre på musik när jag åker tåg.

Whats up with that!? 

Varför är man så inskränkt i sin egna värld att man inte ser möjligheter. 

Jag kanske träffar en man på tåget som har ett eget företag, chans till jobb.

En kvinna börjar prata med mig på bussen, kanske kan få ett tvätt tips eller två, hur man blir av med som värsta fläckarna på spisen. 

Jag vet att jag är hemsk, men vafan, alla tänker ju så ändå. 

Jag är liksom neutral, har massa fördommar och könsdiskrimineringar, I mitt undermedvetna. 

Det har alla. Det kan inte finnas någon som aldrig har haft en fördom om en annan människa.

Jag säger bara det. 

Iaf, att vi svenskar inte tar för oss mer. Vi är så fjantiga i allt. Alla andra länder vågar iaf prata med oss svenskar fast vi går med mobilerna i händerna och musik i lurarna.

Eller så sitter vi ensamma på en busstation utan att lyfta blicken från mobilen, utifall man skulle se någon man måste prata med. 

Jag kan erkänna att jag gör så.

Jag ser en person jag inte orkar prata med, jag tittar ner på mobilen och låtsas ha mega bråttom eller bara mer intresserad av ett sms jag precis fick, perfekt tajmat sms för att slippa säga hej.

Som att ingen annan gjort så?

Det finns studier, bland mina vänner att det är så man gör för att slippa en pinsam eller bara obekväm situation. 

Som att mobilen är en jävla sköld eller? 

"Amen shit, där är ju Mikaela. Ska jag hälsa?

Nej fan hon har mobilen i handen, osis!

Jag får hälsa en annan gång?"

Är det så man tänker?

Är det så man tror, att folk ska tänka - för att mobilen fångade min blick precis när dom gick förbi?

Va stört. Så jävla fånigt, men det tycks ju funka. Så jag kommer alltid ta till den metoden i dom lägena.

Nu vet ni det oxå.

Möter ni mig på stan och jag kollar på mobilen. 

Skit i att hälsa, det är jag inte värd, eftersom jag ska fjanta mig sådär.

Jag gör saker som jag tycker är fjantigt - när andra gör det,

men gör jag det själv är det helt okej. 

Fucking svenne. 

Nu äre äta som står på min "to do list."

I morgon börjar min kurs på 8 veckor. Ser jag framemot :)

Jag måste va helt tappad ibland, igår ba, shit va lycklig jag är, sen i morse vaknade man med världens kassaste humör! Som att man aldrig varit glad i hela sitt liv. 

Det va som att vakna upp av en fet smäll i ansiktet.

Värre än tortyr. Jises fuck.

Oj, ursäkta språket.

Lite tur va det att man hade en lirare som väckte en med ett härligt garv iallafall. 

Igår var jag chaufför åt en kluns med människor. 

Aldrig mer, aldrig mer...

Att försöka få fulla människor att förstå allvar, går inte. Det är som att man är på dagis. 4-5 åringar som gör allt tvärtemot vad man säger. 

Säger man åt dom att det är lite bråttom, ja då jävlar ska dom gå med myrsteg och nästan släpa sig fram.

Skulle jag sagt att det fanns sprit på andra sidan stan, då lovar jag dig att dom skulle lagt benen på ryggen och sprungit av bara helvete. 

Prioriteringar. 

Skitsamma, det va kul, tillsdess att alla skulle hem ;P

Sen det här med signaler, menar inga ringsignaler nu. 

Vilka signaler man skickar ut. 

Jag är ju sån att jag bara är. Inget jag tänker på. 

Så om en kille får för sig att jag flörtar med honom, när jag inte alls har gjort det, då har jag inte mage att säga nej. Alltså, jag ligger inte med dom om ni tror det. Jag låter dom liksom jaga mig tills dom fattar vinkel. Jag är ingen player. 

Möjligtvis ett patrask, men vadå, jag vill inte att dom ska tro att man inte gillar dom. Bara inte på samma nivå som dom. 

Är det värre att dra ut på tiden än att säga som det är?

Jag vet ju själv hur det är att våndas, men då har jag inte varit med om att nån gjort samma sak som jag gjort.

Typ sluta svara när det blir för intimit, eller vad man ska säga. 

Man har som en gräns hur pass mycket man kan snacka om. 

Typ som när dom här filmkvälls förslagen kommer upp, alla vet vad det betyder. (Idka samlag)

Då är det bara att kapa om det inte finns något intresse. 
Kan det finnas någe värre än när man kollar på film hemma hos nån som man träffat för att man inte längre kan komma på fler ursäkter.

Så flyttar han sig närmare och han tror att man är fett på.

När man flyr från varje chans när han försöker någonting.

(Jag kan nästan tycka synd om dom som verkligen ansträngt sig. Som verkligen tror att det ska bli något. 

Vilken hemsk människa jag är.)

Jag avslöjat mig själv. Men vad mer har jag inte avslöjat liksom.

Nu för tiden sätter jag mig inte i situationer som jag inte kan klara mig ur.

Typ som att ha filmkväll.

Vissa tycker att jag är ytlig, men det är bara ärlighet. 

Man kan inte känna attraktion för alla. Så är det bara. Jag har bara valt att lyssna på vad jag själv vill.

Känns det inte bra, ja då kapar man. 

Lägger inte tid på det som inte kan bli något. 

Och SJÄLVKLART ger jag alla en chans. Man kan inte träffa en person en gång och sen veta att det aldrig kommer bli något. 

Tycker alla borde lära känna varandra lite mer än vad vi gör. 

Kasta av den där masken du har utåt.

Va ska du med den till?

Varför inte låta någon stackars själ lära känna dig ist för att känna dig oförstådd.

Alla behöver någon som dom kan luta sig mot när dom varit stark för länge.

Nu ska jag njuta av sooooleeeen! 

Trevlig helg, skjut en älg

Åh, det är så kul att få snälla kommentarer, det värmer som fan. Att vissa förstår mig och mina tankar :)

Tack tack tack :D

Nu har det hänt grejer på sista tiden, jag har blivit så lycklig i mig själv. Jaa, jag vågar skriva det, är inte rädd att brännas på fingrarna längre. 

Jag trivs med mina nära och kära, väljer bort dom som inte är bra för mig och tar fan för mig av livet, det är mitt liv och jag ska göra det bästa utav det, inget står i min väg.

Jag har slutat hata och ser bara positivt i allt.

Regnar det, ja det kommer solsken så småning om

Är jag ledsen så vet jag att jag kommer bli glad snart igen.

Att man kan växa så mycket i sig själv. Det är lite tråkigt att vissa stannar i 12års åldern och inte kan se utöver det normala. Man kan vara 3 st när man leker. Ju fler desto roligare. Nu menar jag inte en trekant. Utan, ju mer man träffar nytt folk desto öppnare blir man för fler nya kontakter. 

Man behöver inte snöa in sig i samma gäng hela tiden. 

Jag pratar ju rätt mycket, det har väl ingen missat. 

Jag lyssnar gärna och analyserar allt jag hör.  

Jag verkligen älskar att lyssna på andras ideer och funderingar. Det gör det lättare för mig att förstå mig på människor då. 

Beteenden, det bästa jag vet. 

En annan grej jag oxå älskar är att få hjälpa andra med mina råd. 

Jag har en tjejkompis som jag alltid vet vart jag har, eller jag har flera, men just den här tjejen och jag kan verkligen prata om allt. Vi brukar träffas och "ventilera" lite.

Det är så skönt att någon annan har samma värderingar som jag. Hon vet vad som är rätt o fel, upp och ner. 

Hon gömmer inga knivar som hon sen hugger i någons rygg. 

Schysst stil. Precis som det ska vara.

Ibland måste man få prata av sig när det har med livet att göra. Jag tänker på tok för mycket. Det har jag fått höra ett antal ggr. 

Jag måste sluta med det. Iaf dom invecklade tankarna. 

Ett exempel. Jag tänker mycket på hur människor beter sig och hur dom hanterar vissa situationer.

Att få studera folk i allmänhet, det är så häftigt tycker jag. 

Ja vet, jag är sjuk. 

Hur ska vi någonsin kunna förstå varandra om man inte anstränger sig? 

Det är sånt jag tänker på. Jag önskar att det fanns en off-knapp. 

Det finns det nog fler som önskar... Nämner inga namn. Hah

Är lite ringrostig, var ju ett tag sen jag skrev ^^

Jag kan ju tillägga att jag hatar att åka buss, det är så förnedrande när man har körkort. 

Det är ju som att köpa ett koppel, men ingen hund. USCH

Tur att man fått skattepengar nu iaf, kanske kan bli en liten bil till sommaren!

Jag önskar det aldrig va slut på kontot. Jag vet, jag har sagt det själv. Vill man något så får man kämpa. 

Vill man så kan man. 

Vill man råna en bank, så kan man. Eller vadå? 

Alla som har mycket pengar jobbar ju arslet av sig och har 2 veckors semester, åker iväg en vecka på camping med den nya husbilen för 300tusen.

Familjen som är så kluven för att man bara får en vecka tillsammans, bråk och tjafs.

Var tänkt att dom skulle stannat i 2 veckor, men alla har sina egna liv och glömmer bort sin familj.

Är det värt det? Det är fan inte värt de.

Kan inte alla livsnjutare ha en egen fond? Vi som bara vill leka och inte bli vuxna. 

På tala om det här med semester. 

Jag är nöjd med mina sommrar iaf. Hade ett sommarställe på väddö, (även bebott på vintrarna, men då fanns det inge vatten, så det var inte direkt en hitt)

båda föräldrarna är lärare, hade sommarlov precis som mig, det fanns pool, hav, strand och massa kompisar. 

Inget man klagade på. 

Kanske ska bli lärare då. Fatta skönt med sommarloven. 

Nu försvann jag igen i texten. 

Jag känner mig ofta som J.D i scrubs. Kan tänka på helt annat när man pratar med någon, så börjar man prata om nåt helt annat och alla kollar på en som att man kom från mars.

Fast, näe. Kanske inte mars, skulle jag sett nån från Mars hade jag skrikit och sprungit för mitt liv. 

Skitsamma, ni fattar. 

Nu ska jag skriva en text jag kommit på 

Men sluta snacka skit

Du kommer bara sättas dit.

Ingen kommer vilja vara med dig, 

så länge du kör din falska grej. 

Släpp alla krav och måsten, flyt med i det som kallas harmoni. 

Bryt dig fri från din hemska karaktär,

lyssna på mig och lär.

Så kommer fler och fler hålla dig kär.

Nu ska jag å Oscar ut å glida med bilen jag så snällt fått låna :)

Tack Henrik!

Jag är tom på tankar och funderingar, men ändå inte. Har alldeless för mycket tankar om saker som inte folk ska veta.

Blir svårt att skriva dom, det känns inte som att någon skulle förstå mig ändå.

Hur är det med mig då?

Jo tack, bara bra för tillfället. Allting känns helt okej, men som vanligt när jag inte klagar eller misstror min lycka så vänder det direkt. Typ som att det finns "någon" som ser att jag kanske inte ser lika beskymmrad ut som vanligt.

Om jag börjar tänka positivt så smäller det tillbaka med det mest oväntade. 

Varför ska det vara så för? Tänk alla som alltid är lyckliga, hur tänker dom? Jag har massa kompisar som lyckan bara öser över, men jag, nej jag får inte tänka en bra tanke utan att få någon konsekvens för det. 

Som att man alltid måste vara på sin vakt när något bra händer. 

Nej, men allvarligt. Jag mår bra! 

Det är så, livet har alltid motgångar. Man blir ledsen, man sårar och man såras. Men vad vore livet om man inte fick känna att man levde nångång då och då? Det är svårt att förklara.

Mina föräldrar lärde mig om livet redan som liten.

Klättrade man upp i ett träd och inte kom ner - "kommer du upp, så kommer du ner"

När man va liten kändes det som tortyr när dom inte hjälpte en, men oxå nu så känner jag en stor tacksamhet!

Hade jag fått som jag velat hela tiden hade jag aldrig klarat av vuxenvärlden alls.

"Ingenting är gratis" fick jag oxå lära mig.

Kan bli så arg på vissa människor som bara förväntar sig att allting kommer gratis. Att pengar ska ramla ner från himlen bara för att dom vill det. 

Vill man någonting så får man kämpa för det oxå.

Så tänkte jag med mitt körkort. Hur mycket kämpade inte jag då?

Hur många gånger ville jag inte bara köra ihjäl mig för att jag inte kände några framsteg. Hur min lärare präglade med mig och kämpade.

Jag tackar honom nu. Som fan! Annars hade jag gett upp för länge sen.

Många frågar hur jag kunde ta körkort så fort.

FORT!? För mig kändes det som en evighet, så många ggr jag körde fast i vissa moment och bara ville ge upp allting. Men icke sa nicke!

Jag tog körkort och det är det bästa jag gjort i hela mitt liv, jag trodde på mig själv fast många retades om att jag inte kunde köra bil.

Det enda jag tänkte på va - Jag ska fan visa dom jävlarna!

Ja, tänk att kämpar glöden även fanns i mig. Det trodde jag aldrig. 

Nu kommer det massa tankar bara för att jag skrev att jag inte hade några haha!

Vill man så kan man, ett uttryck som jag aldrig trott på förens nu på äldre dagar. Det är verkligen underbart hur mycket man utvecklas under åren.

Just därför jag skriver privat dagbok, när jag orkar. För att se mig själv växa och förstå varför jag har gjort dom handlingar jag gjort. Vissa sämre än andra. 

Jag ska börja läsa beteendevetenskap. Det måste varit mitt wake up call. ÄNTLIGEN fattar jag vad jag vill göra i mitt liv. Jag vill bli smart och förstå varför vissa gör som dom gör. 

Att inte alla vill bli det, det förstår inte jag. 

Jag älskar att läsa andras beteenden. Försöka läsa dom, än så länge är jag inte ett dugg utbildad, har gått på samma spel allt för många gånger. Men snart så. Snart kommer jag kunna läsa alla som öppna böcker. 

Jag tycker det är så intressant hur människan och dess hjärna fungerar. 

Vissas hjärnor verkar ha lagt av men det är deras problem, inte mitt. 

Det är oxå någonting som jag stör mig på, hur folk ska lägga sig i allting. Jag är inte intresserad av vad andra gör, kanske när jag va 14 år. Men då älskade man skitsnack och skvaller, har växt i från det, tråkigt nog finns det så många som livnär sig på andras misär. Usch säger jag bara.

OKEJ, jag erkänner, om det är en person som inte jag gillar som kanske gör en tabbe eller två, jag kan inte sticka under stolen med att jag njuter en gnutta då. 

Hemsk som jag är. Ber om ursäkt för det, men jag är ju bara en människa. 

Hejsvejs