Osäkerhet? Vad är det egentligen? Dumt är det enda.
Jag vet precis varför jag är det. Usch. Är så less på att tvivla eller känna oro.

Men det tillhör vardagen för mig.. Aldrig får det vara bra. Jag har det hur bra som helst, men varför kan jag inte slappna av? Så less på mig själv. Hur gör alla andra? Är det bara jag som gräver ner mig i min egna osäkerhet?

Egentligen vet jag varför jag mår som jag gör, men jag vill verkligen bevisa motsatsen.

I fredags släppte jag in allt på riktigt och vågade känna, vågade tro och likförbannat blev ja ledsen idag. Pga mig själv. Tvivlet springer ikapp mig varje gång.

På tisdag är det dags igen för kuratorn. Känner att det kommer bli tungt, ska gå från början till slut. Jag har redan hittat orsaken till att jag är som jag är, men kanske det är bra ändå att rensa en gång för alla. Alla dessa frågor utan svar.
Jag försöker i alla lägen. Men känner att hur jag än försöker så blir det alltid fel.. Är så trött på motgångar så jag snart blåser skallen av mig.

När kommer droppen som får bägaren att rinna över? Hur vet man att man står på botten av sig själv? När vet man svaren på frågorna som man har? Hur djup får man bli?

Ska kanske inte tänka för mycket..
Men hur ska man någonsin kunna styra hur man tänker? Jag har alltid haft samma dåliga inställning.. Jag styr inte mina känslor, dom bara är där.

Som tur är så är jag hos mina fina vänner Simone och Putte <3 och får lite skratt och mys, imorgon kommer en ny dag, med nya möjligheter.

Det enda jag vill är att få leva ett liv utan att vara orolig. Utan att bygga upp högar av tvivel.

Bara för det så skiter det väl sig i morgon..
Ja ni ser... Vilken bra inställning jag har. Men jag vågar inte slappna av, det finns alldeles för mycket tvivel i det här lilla hjärtat. Jag ger upp snart, jag vågar inte falla fritt. Jag är så rädd för att det ska skita sig så fort jag slappnar av. Hur ska jag kunna sluta känna så? Det går inte att bara sluta.

Livet är någonting man ska njuta av, men så fort jag gör det så går det åt helvete. Varför är det så?
Det känns som att, så fort jag vågar tro så kommer det något som får mig att backa. Beror det på mig?
Att jag inte vill vara sårbar? Jag litar blint på människor och har inte för höga förhoppningar, men så ska det väl inte vara heller?
Jag vågar inte tro på att något bra kan hända mig.. Jag har redan svaret på mina frågor egentligen, men jag kan inte påverka det hur mycket jag än vill.

Jag vill bara leva i lugn och ro, utan massa skit som kommer i vägen..
Leva ett "normalt" liv.

Imorgon börjar jag på min nya kula. Jag ska ta tag i mig själv.

Haha, undrar hur många ggr man har sagt så?
"Nu ska jag börja mitt nya liv"
Men det är så lätt att snacka, varför inte bara göra det? Vart börjar man? Går det ens att börja ett nytt liv? Man är fortfarande samma människa oavsett vilken förändring man försöker göra.

Näe. Nu hade jag hellre grävt ner mig än att vara Mig.

"I morgon flyttar jag ut ur mig själv"

Pittliv....!
*internskämt*

Nu blire att tänka på annat en liten stund. Som att det ens går... ;P

Helgen var helt underbar, hade sjukt kul på fredagen, festade hemma hos kicka och Elina, i lördags flötade vi bara hos Ida, sen begav jag mig till idenor till mitt hjärta, han hade gibbat så han var inte så pigg, blev en lugn lördag och idag har vi inte gjort mycket, lagade pannkakor i 2,5 timme, tripplade smeten och det fick vi sota för, men det bästa måste varit chokladen vi la på! M-m-m! Älskar choklad! Den som inte gör det är sjuk.

Gjorde ett antal pannkakor och jag tror vi åt 3-4 st var, så det var lite dödtid att stå å steka så många till ingen nytta ;) kan vara gott till frukost i morgon!

Har legat i sängen hela kvällen och myst, eller, jag har väl myst med mig själv, walken gibbar, 20 minuter kvar , sen är han min! <3

Det är tur att jag får sakna honom lite, fast han bara är nån meter i från mig.

Kärlek måste vara den underbaraste känslan man någonsin kan uppleva, att kunna ligga och titta på varandra och veta att det är precis här jag ska vara.

Jag har haft sån tur att jag just träffade walken! Finns ingen i världen jag vill byta ut honom mot. Han är bäst på alla sätt helt enkelt, det bästa med honom är att han är kär i just mig, fattar inte hur jag lyckades med det, men jag gjorde det bra ;)

Livet kan ta såna vändningar och jag är glad att jag just är här idag, allt som hänt har fört mig hit, allting som händer har en mening, och ingenting kan någonsin bli ogjort :)

Hoppas att det händer något kul till veckan, blir väl till att gymma nångång, haha sist hade jag träningsvärk i 4 dar, gick som en gorilla första dan, ganska otränad om man säger så ;)

Tur man har bra ämnesomsättning iaf, med tanke på all skit man tryckt i sig under sommaren och vintern ;D

Slänger in lite bilder i brist på annat att skriva ^^


Jag älskar mina vänner och utan dom hade jag aldrig varit så lycklig, och satan vad jag älskar min Oscar! <3

Nu var det gjort, det är långt ifrån bra, men jag vet att tids nog kommer också jag få bli hel. Jag får hela mig själv helt enkelt.

Jag tror inte jag hann sitta mer än 1 minut innan tårarna sprutade. Allt som tyngt ner mig. Alla år utan att få prata med någon som bara lyssnar. Som inte känner mig.
Jag har alltid varit för stolt för att visa att jag verkligen varit trasig.

När hon berättade sitt första intryck av mig blev jag alldeles varm.

"Du kommer in och skiner som en sol, så stark och full med glädje"

Jag behöver verkligen det. All tvivel jag har på mig själv, människor som trycker ner en för jämnan, livet som ska krångla, eller ja, det är jag själv som krånglat till det.

Jag ska klara det här, jag ska stå upp på mina egna ben, jag ska tackla alla problem. Ingenting ska få mig att vilja sluta kämpa. Har jag klarat det såhär långt så ska jag inte ge upp nu. Aldrig i livet.

Nu sitter jag på bussen påväg till Elina, Ida å kicka. Skönt att sola och grilla i solen. Kan knappt skriva på mobilen, tror att busschauffören tar låten "bumpy ride" för seriöst!

Sola lugnt å njut så länge du kan :)

Är så jäkla nervös idag, ska gå till en kurator för första gången på ja jag vet inte, 10 år kanske. Men känner att nu får det vara nog, kan inte bära på mer skit, hjärnan har kokat över för sista gången.

Ut mer er hjärnspöken!
Jag har iofs blivit av med dom flesta, men det är några som gömmer sig än. Sån här som sitter och jävlas med en i tid och otid.

Jag har det bra i mitt liv men känner att det fortfarande är någonting som måste ut.

Osäkerhet är väl något alla präglas med, men har förstått nu att livet inte ska vara så krångligt som det har varit. Har alltid haft ett självhat till mig själv. Har alltid velat förändra saker som jag inte har makten att göra. Acceptera och gå vidare. Men det är aldrig så lätt som man tror.

Jag trodde att jag hittat mig själv, men har upptäckt att jag fortfarande letar. Letar efter något som jag inte kan hitta själv. Hela mitt liv har jag löst alla andras problem, men nu när mina egna kommer fram mer och mer så förstår jag att jag måste verkligen fokusera på mig själv. Man är inte egoistisk för att man själv vill må bra.

Enda sen jag var liten har jag föreställt mig dom hemskaste sakerna, eftersom jag aldrig riktigt vetat. Vetat vad jag kan förvänta mig. Har alltid förväntat mig det värsta. Jag menar, ingenting bra kan väl hända mig? Eller?

Jag har alltid haft bra vänner och familj som älskat mig, precis för den jag är. Men det räcker liksom inte till. Inte för mig själv, jag kan inte vara bäst på allt, jag kan inte alltid vara stark, även fast jag velat.

Jag har tappat bort mig själv på vägen efter letadet av lyckan, lyckan jag aldrig kommer att finna, hålet jag aldrig kan fylla, hur mycket jag än vill.
Jag vet vad det beror på, men jag kommer aldrig att få tillfredsställa min egna vilja,

Det som har hänt har hänt, någon annans beslut som förstört mig totalt, deras feghet har slagit sönder mig till miljoner bitar.
Jag hatar någon jag inte känner, din förlust, men ändå min egna.

Saknaden av någon jag aldrig kommer att lära känna, åren jag aldrig får tillbaka.

Jag ska allvarligt talat spotta på din grav för allt du fått mig att genomlida. Det känns hemskt att tänka så, men det självhat jag alltid haft är pga honom.

Att välja bort sitt barn som förälder är det värsta man kan göra mot sitt barn.

Jag vet att det kunnat att bli på andra sätt, men jag tänker inte göra det lätt för någon som fått mig att fatta såna idiotiska beslut som jag har gjort. Bekräftelse jag aldrig fått som jag trånat efter i alla dessa år, som jag aldrig haft en chans att få.

Jag har varit stark i alla dessa år, men det är bara för att jag inte velat visa mig svag.

Jag har tre ord kvar:
Jag hatar dig.

Jiiises vad trött jag är! Skulle hämtat den nya bilnykeln kl 8, men svärmor Marlene gjorde det åt mig ;) men kan dock inte somna om igen.
Skolan går bra? Jo då, tackar som frågar. Å bilen?
Den går bra den också, synd bara att den bara är till låns ;) men inte klagar jag e!

Länge sen jag skrev något givande nu tror jag men det är inget som jag orkar skriva om, har liksom gett upp på den fronten, har så mycket annat för mig, mysa med kärleken & umgås med dom finaste vännerna, kunde inte ha det bättre, klart det finns motgångar. Utan motgångar skulle det inte heller finnas framgångar. Allting har trots allt en mening.

Har jag tur den nu i veckan så ska vi åka upp till björnrike, walkens(pojkvännen) familj har stuga där uppe, snart, om allt går som det ska så är det min älskling som kommer skjutsa runt på mig ;) pluggar och pluggar han då! Så duktig så!

Nästa vecka ska vi på ultraljud, för att se på det lilla livet i magen :)

Näe! Det där stämde inte riktigt, fattar inte hur folk kan skaffa barn hit och dit, man ska väl leva först? Det är iaf min åsikt. Sen ska man ha bra förutsättningar för sitt barn.

Ett barn är ett mirakel man skapar med någon man älskar och vill leva tillsammans med resten av sitt liv.
Såklart älskar jag min pojke, men man ska vara ihop måååånga år innan man tar beslutet att skaffa barn, man ska trots allt leva med personen resten av sitt liv och uppfostra ett barn tillsammans. Verkar inte vara så många som tänker så, men som sagt, Barn får vänta åtmindstone 10-15 år. Den som lever får se. Blir det inga barn så har jag nog valt det själv :)

Livet rullar på faktiskt, är så lycklig med min älskling, å ja han är 18, fyller 19. även om han är 3år yngre så spelar det ingen roll, kärleken är blind, iaf ålders-blind, huvudsaken är ju att man har något innanför pannbenet och trivs med varandra :) jag kunde inte hittat en bättre kärlek. Lammkött å! Inte lätt å få tag på sånt inte ;)

Känner mig så himla kärleks krankig, men det är ju så när man är nykär, ibland förvånar man sig själv.
Jag hade inte räknat med att bli kär, men tji fick jag, Och jag fick den bästa av dom bästa!
Man är ju faktiskt gansk ytlig, men tänk sån tur jag haft, han har en helt fungerande logiskt tänkande hjärna, fint utseende och en Grymt snygg kropp, som jag inte tänker dela med mig av ;)
Tänk sån tur man kan ha! Haha! Lika sjuk humor som mig också, tacka gudarna för det, humorn är en av dom viktigaste pelarna i ett förhållande.

Hade så jäkla kul med Simone, Putte, walken, Rockie å Ribin! Alla minnen vi skapat! Vänskap som aldrig dör, skulle inte kunna tänka mig ett liv utan mina fina vänner, jag har haft sån tur också att min pojkvän umgås med mina vänner, så slipper man känna sig kluven vem man ska vara med :D

För att inte tala om Ida, som alltid finns som en klippa! Simone och Ida, tack o lov att jag hittade er! <3

Slänger in lite bilder, som grädden på moset!

Armbandet underst är mitt som suttit på min arm snart ett år, Simone har precis satt på sig sitt, haha mitt är lite slitnare än hennes, med tanke på att båda såg ut som simones gör ;D

Ni förgyller mitt liv med eran otroliga vänskap! <3

Skolan går bra, är dock sjuk nu, har haft den bästa helgen i mitt liv, har kommit mina vänner närmare, för att inte glömma min lilla prins, det blir inte bättre än så här <3 min fina pojke ligger och sover bredvid mig, han ska ta hand om sin lilla sjukling idag, och jag ska bjuda på hot chili, det är han värd <3
jag kan inte vara lyckligare än såhär, jag har äntligen hittat min pojke, han har mitt hjärta i sin hand.

Jag lever mitt liv och det ska jag fortsätta med, förstår inte människor som ska lägga sig i andras liv, vad får man ut av det? Blä

Jag vill kunna leva fullt ut utan att folk sprider rykten,
vad beror det på? Avundsjuka? Bryr mig inte, bara jag och mina vänner får vara ifred så är jag nöjd :) nu ska jag pussa på min babe

Jag har världens underbaraste vänner, jag har aldrig varit så tacksam för att vara jag. Livet är mitt, och jag ska leva det för fulla muggar!
Ingenting står över mig :)

Nu är det slut på det roliga för ett tag framöver, börjar skolan 18 februari, matte b, svenska 2(b) och kommunikation, det ska bli så roligt med kommunikation! :)

Har det gott med dom bästa vännerna tills dess :)
Hur skulle man klarat sig utan vänner?
Jag som hittade min lilla kärlek på köpet, ibland ska man ha den turen också :)

Jag är så tacksam för dom som jag har, ett liv utan dom hade aldrig varit ett liv, inte lika kul iaf ^^

Kul att träffa saknade vänner, då förstår man varför man umgåtts förut ;)

Jag har insett vissa saker som gjort att jag kunnat gå vidare i livet, känns så skönt :) fler borde göra det.

Nu är det dags för mellis med Ida, hejssvejs!

I belong with you, you belong with me
You?re my sweetheart <3