Fan va jag mår bra! 

Näe, skoja bara, men helt okej. 

Jag känner mig helt enkelt nöjd. 

Igår va jag med om nånting sjukt.

Det va som att jag kom på mig själv och min hjärna hur den fungerar. 

Tagen på sängen, av mig själv.

Det va faktiskt häftigt! 

Jag vet nu. Jag vet hur allting fungerar.

Jag har nog alltid varit intresserad av beteenden, i helhet. 

Kan komma på mig själv att jag studerar människor. Undermedvetet. 

Hur jag kan titta på en människa och sen så vet jag precis hur den fungerar. 

Jag älskar min hjärna ibland. Men för det mesta är vi oense. 

Jag vet inte vart min moral sitter. Den kan inte sitta i hjärnan iaf. 

För där händer det sjuka grejer som inte alls är moraliskt. 

Jag kanske inte ens har nån moral. Jag bara tror att jag har det. Knas.

Jag jag jag. Fan va jag pratar om mig själv då. 

Tur jag har några som skickar kommentarer iaf ^^ Så jag slipper skriva med mig själv jämt.

Igår umgicks jag med en tjej från min kurs. 

Jag hade aldrig trott att en människa jag knappt träffat kunde vara så lik mig. Men ändå så olik. 

Kanske därför vi började prata med varandra. 

Det är så konstigt det här med människor. Vilka är det egentligen jag känner? 

Jag är så insnöad med allt som har med människor och hjärnan att göra.

- Varför gör han så?

- Va menade han när han gav mig den där blicken?

- Hur menar hon nu? 

- Skulle vi knulla eller?

Haha var tvungen med den sista :D 

Alla dessa frågor. Det är väl sån jag är som person. 

Kommer ni ihåg i skolan, när läraren sa en fråga som man skulle svara på, antingen rakt ut eller räcka upp handen. Så fanns det alltid en pajas i klassen som sa idiotiska saker rakt ut. 

Ett exempel på en fråga:

Vem är "Herr Nilsson" i pippi-böckerna?

Så är det nån dum jävel som alltid slänger ur sig något i stilen;
- En gubbe, va? 

Och så skrattar hela klassen. 

Come on!

Okej, jag var likadan, men vi kommer dit senare, om jag orkar förklara så långt. 

Man blir ju förbryllad när samma person gör samma saker hela tiden. 

Är dom korkade eller försöker dom vara roliga? 

Försöker dom överhuvudtaget?? 

Jag är alltid personen som säger en sak lite tyst, väntar på att kanske någon skulle höra, läraren eller någon annan som är smart nog att upprepa det jag säger. 

Så funkar jag. Jag nervärderar mina svar och det känns inte som att någon kommer att förstå mig ändå. Jag har för inveckade tankar. För smarta svar, dom tänker inte till det, så som jag gör. 

Sen dom som snappar upp mina svar tar ofta åt sig äran. Smarta jävlar :D

Välkommen till min värld haha. Jag lever i svaren som finns i mitt undermedvetna. 

Jag har förstått allt, men kommer aldrig att bli fullärd i mig själv. Jag kommer aldrig kunna förstå någon. Eftersom jag aldrig kommer att förstå mig på min egna hjärna. 

Känns som att jag har gjort mitt nu. Haha.

Nu är det bara för er andra som inte förstår det här som måste tänka till. En tanke mer, eller två. Släpp inte allting så fort. Tänk efter, långt före. Så kommer ni förstå.

Ojojoj. Nu har det spårat ur känner jag  ^^

Måste kanske släcka glöden på fingrarna från tangenterna. 

Jag skulle vilja veta vilka det är som läser egentligen. 

Har sett att statistiken har ökat. Kanske för att jag skriver om sex. Det är erat snuskiga undermedvetna som vill läsa :D 

Sex är awesome. Alla som inte har det, är inte riktigt kloka. 

Jag är ärlig. Inget är mer avlappnade än sex. 

Haha, har "hört" om bråksex.

Man bråkar fett mycket, eller nåt. 

Så helt plötsligt flyger man på varandra. Sexar skiten ur varandra.

Och efteråt så har man glömt varför man ens bråka. 

Som Ted och Robin i how I met your mother. 

Nästan.. 

Men att man kan bli så avlappnad av snuskig närhet. Att få vara intim.

ye ye..

Jag vill inte ha en gul bil. Jag vill inte ha mer uppmärksamhet än det jag får. 

Jag är inte sån. 

Det känns så fel. 

Jag vill inte bli ihåg kommen med hjälp av en bil. Jag vill bli ihåg kommen som den jag är.

Pratade om det igår. Jävligt ballt hur man funkar egentligen ^^

   

   

Satt å rita lite förut ^^ 

Shit, nu är jag hungrig. Got to go.

Hoppas ni förstod nåt :D

Det här med njutning då. 

Vad man tycker är njutning. Det kan va att bli kliad på ryggen, dricka vatten när man är törstig en het sommar dag, bajsa eller ha sex. 

Sex då? Jag skriver om det för att jag måste veta hur andra tänker på det. 

När jag och min kompis var runt 13-14 började man bli lite intresserad av vad det handlade om. 

Måste bara säga att jag och min kompis VAR inte normala. Vi hade lite sjuka tankar som vi nu bara skäms när vi tänker på det.

Vi blev "kära" i snygga killar precis som vilken tonåring som helst. 

Vi satt i allianshallen och spana på killar som spela innebandy. 

Va trodde vi liksom, att dom skulle komma på vita springare när dom spelat klart matchen?

Dom sket väl i vad det var för småbrudar som satt å kika på dom. 

Jag minns en gång när min syster var "barnvakt" åt oss. 

Vi satt vid bordet och pratade om sex. Min syster är trotts allt 5 år äldre än mig. 

Hon skulle förklara hur det var att ha sex för oss.

- Det gör typ ganska ont och sen så känns det som att du ska spy"

Jaha, men gud va kul? Ska jag må dåligt av någonting som jag förmodligen kommer syssla med tills jag är 65?

Då vill jag fan inte vara med alltså.

Man har ju sett alldeless för många filmer när killen kör sitt race och sen ligger tjejen och eftergosar. 

Klart som fan hon gör det. Hon är väl fortfarande kåt. 

Den bilden av att det bara var killen som skulle njuta gjorde mig fan förbannad. 

Är man två om en sak så ska väl båda få njuta lika mycket.

Jag tänkte inte agera töm-påse hela mitt liv och kanske få en unge på köpet. 

Ska han njuta, ska jag njuta. Lätt som en plätt

Jag tror alla tänker så, men att vi tjejer inte alltid har vågat ställa krav. 

Har flera tjejpolare som har pojkvänner, som inte vågar säga till hur dom vill ha det. Finns inte i min värld. 

Det är som att laga mat varje dag, men aldrig få äta den. 

Hur kul är det på en skala. 

Jag hatar iofs att laga mat. Men antar att ni förstår vart jag vill komma.

Sen är det oxå så här. Berättar man ingenting, så har man heller ingenting sagt. 

Vill man att killen ska fortsätta så får man ta för sig. 

Satt å läste precis om hur många det är som aldrig får orgasm vid sex.

3 av 4! 
Fattar ni? 

75% av alla aktiva kvinnor får aldrig orgasm. Dom där 25% kan ju skratta sig lyckliga! 

Jag ser mig den här medelålders kvinnan, runt 35, har 2 barn, men aldrig uppleft en orgasm. Lite halv bitter sådär. 

Hur kul är det då? 

Mannen då? Han vill väl få sin tjej att njuta. Fyfan va hemskt att aldrig få sin tjej att komma. 

Sexlivet måste ju dö ut. 

Nej ni, jag skulle aldrig låta mitt sex-liv dö ut som mammutarna. Det är en sak som är säker.

Hur är det med ungdomar nu?

Vad är det som är viktigt? Att ha en pojkvän eller bli av med oskulden så snabbt som möjligt?

Nu för tiden handlar det bara om hur många man har varit med. 

Man märker det när man går ner i åldrarna. 

Många frågar hur många man legat med.

Det spelar ingen roll. Inte längre. 

Jag vet en 15 årig tjej som legat med fler än 10 personer. 

Jag vet inte hur jag ska ta det?

När jag var 15 gick man mest runt å fnissade åt det. Men inte mer än så. Kände att jag inte va tillräckligt intresserad av att ligga heller. Men det är ju såklart olika. Alla börjar olika tidigt. 

Vet många som var yngre än 13 när dom blev av med oskulden.

Jag hade aldrig varit redo vid den tiden på livet. 
Herregud, jag var upptagen med att VARA barn då. Inte BLI med barn. 

Förr, när man var mindre tyckte man att det var äckligt när man visste en person som hade legat med fler än 3 stycken. 

Nu är man impad när det är så låga tal. 

- "Oj, bara 3..? Är det inte fler?"

Kanske beror på staden jag bor i. 

Vi har mest könskjukdomar i hela gävleborg. Kanske till och med hela Sverige.

Skulle inte förvåna mig. 

Oskulden ger man bort hur som helst nu för tiden. 

Bara för att man ska ha gjort det. 

Jag talar sällan om min "debut"

Den va skit. Kort och gott. 

Tänker inte gå in på detaljer, faktiskt. Det är för privat ^^

Nu orkar jag inte skriva mer. Trevlig söndag på er!

Men fy vilka tråkiga människor som inte ens vågar kommentera, jag bad er faktiskt. 

Hade ganska många läsare på inlägget. Å ingen kommenterade?

Hur ska jag då veta vad ni tycker om det jag skriver? 

Snusk är alltid kul, tycker jag. 

När det inte blir för äckligt, men det blir ju till, det man tillåter. 

Är man öppen så kan man ta saker och ting med en klackspark. 
Låt fantasin flöda. Det har jag alltid gjort.

Igår firade vi en kompis som fyller år. Riktigt trevligt, men vädret var mindre roligt. 

Jag va nykter såklart, jag va chauffören som vanligt. 

Var nog den enda som va nykter oxå. 

Fick frågan hur jag kunde vara det så länge. 

Ja, för att jag inte får ut nånting av att vara full längre. 

Jag har ingen sprithets heller ingen krogen-hets. Jag vill inte vanställas i skallen. 

Låter kanske lite dramatiskt med så känns det nu för tiden.

Folk skrattar och har roligt, ju fullare dom blir. 

Varför inte ha roligt utan. Du är ändå inte dig själv när du dricker. Speciellt inte när man spårar ur.

Been there, done that.

Vissa har ju en tendens att göra det vaaarje gång dom dricker. 

Jag hade en period när jag spårade nästan varje gång jag drack. 

Sen hade jag min vändning. 

Det bara blev så, jag såg livet från ett annat nyktert perspektiv. 

Men vissa vet inte när det är nog.

Är inte det ett wake-up call när dom får höra att dom bitit och slagits med sina bästa polare?

När det händer varje gång dom dricker oxå. Första gången kanske det är okej. Det är trotts allt alkohol vi pratar om. 

Allting är okej då. Till en början.

Sen andra gången vet man hur man ska ta det.

Tredje gången är det bara tragiskt. 

Hur en människa inte ens har kontroll. Som bara spårar ur och inte vet alls vad dom håller på med. 

Kan inte dennes vänner hjälpa den då? Eller vågar dom inte säga nåt?

Det skulle inte jag göra. Alla problem man har samlar man under mattan på söndagskvällen, så är det glömt till måndagen.

Sen hoppas man innerligt att ingen ska ta upp det så man måste skämmas ännu mer. 

Det vet man ju själv. Det va ingen av mina kompisar som bad mig ta det lugnt. Kanske la in det som ett skämt, men  eftersom alla garvade åt grejerna man lyckats göra så tog man det inte som att nån såg det som ett problem. 

Tills jag själv gjorde det. Det hände inte för många gånger innan jag förstod vad jag var tvungen att göra.

Så jag tog mig i kragen. 

Man vågar kanske inte säga det till någon i sin närhet. Varför inte egentligen. Man visar bara att man bryr sig då.

Vill inte heller såra den personen det gäller. 

Nog om det. Det gäller inte mig längre så jag lämnar det till personerna det gäller ist.

Punkt.

Det här med sex då? Did it caught your eye?

Allting som är lite förbjudet att skriva om är ju kul.

Man går ju liksom inte å köper en Kama Sutra bok till sig själv. 

Den köper man till någon som man vet har samma snusk tankar. I hopp om att få läsa boken själv någongång.

Som när man var liten. Sex var en tabu.

"Nej Mikaela. Hush hush.

Inte prata om sex nu. Det håller vi tyst om."

Man fick för fan läsa "kropp och knopp" i KP (kamrat-posten) för att få veta vad som hände med en när man blev kåt eller när man kom i tonåren.

Som tur var hade vi fetaste bok-upplagan med "kropp och knopp".

Fanns svar på allt. 

Det var som mitt lilla uppslagsverk. 

Mina funderingar fanns oftast inte med. Har alltid känts som att jag legat steget före.

Men dom här standard frågorna.

- Varför blir det alltid blött mellan benen när det kommer en sexscen?

Ja för att du blir kåt, det är för fan naturligt. Samma jävla sak där. 

Upptäck själv. 

Och dom här ständiga jävla frågorna. 

- Varför är mina bröst olika stora?

- Kan man få mindre bröst om man sover med bh?

- Vad är det för vita prickar på mitt ollon?

- Har jag mask i magen om det är vita maskar i mitt anus?

(Okej att man är rädd som barn, man kanske är uppväxt med att inte fråga så mycket. 

Jag fick ofta höra; Tänk lite själv, Micken. 

Och, tro mig, det gjorde jag. Lite för mycket. Än i dag.)

Samma fråga som, kan hjärnan bli mindre om jag sover med mössa?

Kroppen är ingen lera du kan forma med ett klädesplagg.

Hur kommer det sig att folk är så otroligt korkade?

Om vi skulle samla 10 personer i ett rum, där dom skulle få diskutera med varandra, så skulle min första tanke vara.

AMEN VA FAAA-AAAN! 

Det händer alldeless för ofta nu för tiden.

Jag liksom, kan tappa hakan när vissa yttrar sig. 

Man tittar på personen och det verkligen vrålar i skallen;

 

Men snälla!?

Are.

You. 

Fucking.

Serious!?

Det känns verkligen inte som att någon förstår mig fullt ut. Och. Om det händer är det allt för sällan. 

Jag kan räkna ut det mesta som kommer hända. Nästan alltid beredd på att något kommer att hända. Därför blir jag sällan förvånad när det händer nåt. 

Jag kan bli chockad när vissa nästan bryter ihop.

Så tänker man: Men det där förstog du väl att det skulle hända. 

Är det bara så för mig?

Man ligger liksom steget före hela tiden.

Igår blev det lite tokigt i min skalle. Tror jag va trött och ängslig. 

Men så fick jag höra.

Njut. njut hela tiden Mickan.

Njut bara. 

Då vände det på en gång. Det va som att någon öppnade en dörr till en helt ny del av hjärnan.

Delen av hjärnan som verkligen kastar verkligheten i ansiktet på mig.

Jag ska sluta klaga på idioter. Vilket min blogg typ bara handlar om, egentligen. 

Jag ska njuta av deras korkade jävla sätt istället.

Njuta av att jag aldrig skulle komma på något så dumt.

Jag tänker inte acceptera att jag föddes in i den här världen och sen ska det komma någon äcklig person och påstå att det inte går att lita på nån. Jag tänker inte göra det.

Jag litade blint på folk som mindre. 

Sen när det var människor som va elaka mot mig så förstod jag att det inte går. Det går inte att lita på en annan människa, fullt ut. 

Den enda människa jag måste lita på, det är mig själv. Jag måste lita på mig själv. Det är jag som bestämmer vart jag vill hamna. Vet inte jag vad som är rätt. Nej då vet jag inte heller vad som är fel. 

Jag måste lita på det som känns bäst. Och det är det bara jag som kan avgöra. Ingen annan.

Ingen annan vet vad som är bäst för mig. 

Det känns som att jag föddes utan elaka tankar och utan elaka knep att förstöra för någon annan. 

Hela världen går ju ut på att krossa alla andra.

Om det är så det är så flyttar jag till månen, eller nån annan planet. 

Kanske finns nån alien som förstår mig. 

På Uranus kanske.

Jaa jag tog det som exempel för att man kan tolka det på fel sätt.

Ur anus. Bajs, prutt, fjärt, fis å mök. 

Sjukt omoget, men det är fan det enda jag kan skratta åt. Eller när nån gör illa sig. 

S k a d e g l ä d j e <3

Men sån är jag, varför kan man inte bara skratta jämt för? 

Jag fattar sällan om nån är seriös eller inte. Och dom gånger jag råkar skrattar åt nån som är seriös så kommer den här tanken igen. Amen va faaan..!! 

Korkade människa. TÄÄÄÄÄÄNK NÅNGÅÅÅÅÅNG! 

----

Ingenting. 

Just det ordet får mig att förstå allting.

Tänk på det ni oxå. 

En hemsk dag kommer ni förstå innebörden. 

Det är oftast svaret på mina frågor. 

Klura på den om ni kan.

Om ni kan det så kommer jag bli förbryllad att ni stackare är på samma nivå som jag är. 

Nu ska jag sova, om myggjävlarna slutar suga på mig, dom slutar iaf suga när man slår dom, till skillnad från blondinerna. 

Jepp, ett till sex skämt. 

Keep it up Mikkan.

Om det nu är så jag heter. 

Slappna av bara.. Njut av det som händer.

Haha jag blir alldeles lyrisk av att det är så pass många som läser min blogg! 

Men jag vet inte alls vad folk tycker om den, alla är ju olika.

Får ju kommentarer som är uppmuntrande. Det är faktiskt dels därför jag skriver blogg. Fast mest för min egna skull. Man måste faktiskt ventilera sig till allmänheten ibland. Så kanske folk förstår varför jag är som jag är.

Det är nog inge fel på mig egentligen. Fast det känns ofta som det.

Alla dessa sätt man ska vara på. Hur ska man leva då?
Tänka eller inte tänka. 

Jag tycker att jag är väldigt spontan för det mesta. Kan oxå vara en räddjävel ibland. 

Satt nyss och gjorde massa test på veckorevyns hemsida.

Hur sjuka test finns det inte då?

"Är du drömtjejen?"
"Är han intresserad?"
"Hur vild är du i sängen?"

Varför ska man göra tester för saker och ting? Det är bara att köra!

"Å. nu ska göra ett test å kolla om han är kär i mig"

Eller dom här snabla sex-testerna.

Känns det rätt så kör man. Med eller utan vibrator.

Sex. Det kan vara bland det roligaste att prata om.

Jag sexrelaterar alldeless för ofta. Helt sjukt faktiskt. (Jag tycker det är så roligt att höra hur andra ser på sex. Vissa älskar det och andra tycker det är pest. HUR kan man tycka att det är pest?)

Det är så kul när det blir en rejäl diskution eller folk berättar massa sjuka berättelser haha! 

Allting kan bli snusk. Jag kan till och med bli generad av mina egna tankar, hur kan man bli det?

Är det mitt undermedvetna som är sexgalen?

Det är ofta dom som inte nuppar allt för ofta som pratar om sex.

Inte för att det är någonting jag tänker skriva om, men jag lider inte om man säger så. 

Inte direkt oskuld heller.

Tänk om jag hade varit det. 

Vem skulle fått ta min oskuld då? 

Förmodligen jag själv. Eller en bra kompis som inte beter sig som en viking inför sina kompisar när han fått bestiga mig för första gången. 

Och Alla dessa sextips till oss tjejer. 

Hur du uppnår trippla orgasmer - Hur du uppnår klimax under sexet - Så ska du göra - Så ska du inte göra.

Jag gör testerna och sen garvar jag åt mina resultat. Mina svarsalternativ finns oftast inte ens. 

Varför ska tjejer ha en massa guidningar?

Varför inte utforska själv? Pilla lite här, naffsa lite där.

Det är lika bra att ni slutar läsa om ni tycker det är för mycket redan nu.

Jag vet att jag redan skrivit om det här redan, men va fan, släpp loss ordentligt. Va inte så fega. Tycker nån att du är för spejsad, fuck that! Då är den personen för insnöad på svensson sex.

Och gillar ni missionären så har ni inte testat så mycket. 

Killar ska vara glada om tjejer inte ligger som en plattfisk och stirrar upp i taket. Inte ett dugg närvarande. 

Det vet man ju själv. 

Om man tex har sex med en person som är full så kanske den inte har all kraft i världen. Det är inte kul att ligga med nån som inte verkar intresserad. 

Nej fy tusan. Tacka vet jag tjejer och killar som tar för sig. Annars är det ingen mening. 

Då kan man lika gärna pilla på sig själv och få ut mer av det. 

Ursäkta alla nasty detaljer ^^

Asså, självklart är det nice med michan ibland (missionären)

Men det är ju som att käka samma pizza varje dag, lägg till en krydda så är det som en ny ;)

Krydda till det i sängen. Det är mitt tips. Och till er tjejer. 

Ta på er själva. Killar går igång på tjejer som vågar. Typ pilla på dig själv när han kollar på. Skitsamma om det är pinsamt. Pilla i duschen. Då kommer du veta exakt vad du gillar. Utan tips från veckorevyn.

Kan du skita med öppen dörr så kan du pilla på dig själv när killen kollar på. 

Kan inte nån, en enstaka liten människa skicka en kommentar om hur ni ser på sex?

Eller är det bara jag som är en "sexdåre"? 

 

Ni kan vara anonyma om ni känner för det. Jag kan inte ens de här med ip-nummer. 

Skriv va fan ni vill.

Nu ska jag kika på tv ^^ 

   

Jag har tappat all inspration. 

Kanske för att jag inte vaknat än, det är så svårt att kliva upp tidigare än 11 på mornarna. Jaa jag vet, jag är bortskämd med sömn, men det är jag värd. Eller, kanske inte. 

Att få sova är så underbart. 

Har nog aldrig varit mer tröttmössa än vad jag är nu. 

Kul att veta? Ja det tycker jag.

Har verkligen växt i mig själv på sistone. Men är oxå svagare än någonsin. 

Hur man ska vara, hur man inte ska vara, vad man får säga och inte säga, vilka man ska umgås med och inte. 

Varför ska det vara så svårt vissa gånger?

Nu när man har fattat vad allting handlar om, allting handlar om sin egna vinning.

Varför har jag blivit så snäll för? 

Jag gör aldrig saker för min egna vinning. Tycker liksom att det är roligare att ställa upp för andra. 

Verkar inte som att det uppskattas ändå. 

Bla bla. Bara massa klagomål från min sida nu för tiden. Jag är så tråkig. Jag känner det själv. 

Jag måste få läka nångång. Låt mig vara. 

Hon gör si, han gör så. 

Min mentor på kursen berätta igår att livet är inte svårt, det är lätt, bara man vet hur man ska göra.

Hur gör man då? För att det ska bli lätt?

Livet rullar på och jag springer efter och fattar ingenting.

Känner mig helt tappad för det mesta, alla vet vad det handlar om förutom jag, jag är inte smart. Bara på mitt egna sätt. Låt mig vara det då.

Det jag inte har en aning om är kanske inte så intressant för mig.

Jag är inte insatt i allting som man borde. 

Livet ska vara enkelt. Livet ska vara fyllt med insperation. Inte massa stress om hur man ska se ut eller hur man ska vara. 

Jag är ytlig, det har jag märkt nu. Alla som inte är som alla andra tycker jag är lite roliga. 

Jag klagar på folk som har fördommar, när det verkar som att jag är värst.

Kan man inte få vara som man är då?

Jag är pratig, jag skrattar åt allt, tar ingenting seriöst och jag lever verkligen inte som man ska. 

Nångång i livet kanske jag oxå blir den här tvättäkta svensken. Som äter tacos på fredagar och kollar på lets dance med chips från OLW, har två barn och äger den nyaste volvon. 

Men det känns inte som att jag kommer trivas i det livet. 

Klart som fan jag vill ha en familj, men jag känner verkligen inte att jag är i behov av barn, dom närmsta 10 åren. 

Vet jag inte vad jag vill i mitt liv så skulle det kännas fel att föda in ett barn mitt i allt. Det skulle säkert funka, men jag vill föda ett barn när jag lärt mig att älska mig själv. 

Självklart vill jag ha en liten bebis som är min, som jag har fått med en man jag älskar, som jag har varit tillsammans med i mer än 3 månader.

Allting känns så långt borta. Precis som min moral i hjärnan. 

Att bo i en stad där barn föds på löpande band är inte kul. Asså, visst det är väl kul för dom som verkligen planerat det.

Att barn föds in i en stad/värld där allting handlar om att hugga varandra i ryggen, supa och snacka skit. 

Jag vill att mitt barn ska vara tryggt och känna att allting inte handlar om intriger.

Hittar jag ingen som jag vill ha barn med, då är det inte meningen att jag ska ha barn heller, och då är det så. 

Jag hade hellre bott på 60-talet, då människor faktiskt älskade varandra. Där man inte hade möjlighet att smsa, chatta eller gå på krogen. 

Kärleken på den tiden är ett minne blott. Det känns inte som att folk älskar varandra längre. 

Hur vet jag det? Jo för allting handlar om svartsjuka, hur man stjäl varandras pojk/flickvänner. Hur jag måste nagla sig fast vid min kille för att ingen ska ha möjlighet att ta honom i från mig. 

Jag VET hur brudar fungerar. Visst, det finns hemska killar, men killar vet vad dom vill och för det mesta säger dom det, om det inte är en klängig brud som inte släpper honom.

En sån som mig. 

Men vadå, vill man ha någonting så får man ta för sig. 
AV DOM LEDIGA KILLARNA.

Det är liksom så. Varför ta någonting som en annan människa älskar? Det är bara sjuka människor som gör så.

Ja jag vet att man inte kan stoppa kärleken. 

MEN!

Hade jag träffat en kille som har tjej hade han aldrig varit intressant för mig, eller om jag visste att en tjej va kär i honom.

Jag ska inte sticka under stolen med att jag HAR varit svinig vissa gånger. Däremot har jag aldrig snott en annan tjejs kille. Mer går jag inte in på.

Men man är faktiskt 2 om saken oxå.

Dom få gånger det hänt har jag fått reda på det i efterhand och då har jag haft jätte ångest.

Man GÖR inte så. Och även fast jag inte känner tjejen i fråga så tycker jag ändå synd om henne. 

Hur hon tror det bästa om sin kille att han verkligen älskar henne och bara vill vara med henne.

SLUTA TÄNK SÅ FÖRBANNAT MIKAELA.

Varför kan inte alla tänka som jag gör? Inte alla gånger, då hade det inte slutat bra.

För det är så här, alla kan göra misstag och strula till det ordentligt. Men man lär sig oxå av sina misstag.

Blabla, Mikaela the moraltant är på G. 

Varför jag har så mycket tankar runt det här är för att jag insett att allting handlar inte om hur man ser ut längre. 

Det handlar om vad man har innanför pannbenet. Inte innanför trosorna. Eller hur lätt man slänger av sig dom. 

Vissa har ju inte ens trosor.

Jag har betett mig som skit, jag har skitigt fullständigt i vad folk säger om mig, men i efterhand kan jag bli besviken på mig själv. Hur jag verkligen har betett mig. Det är oxå så här, utan misstag så kan man inte heller veta vad som är rätt. 

Vi tjejer är lömska. Vi är smarta när vi vill. Men jag hyllar för det mesta killar.

Vadå? Jag är ärlig iaf. Jag säger inte att jag hatar tjejer, men är inte så mycket för deras spel. (Killar kan bete sig som skit dom oxå)
Jag säger inte att alla är så, jag har träffat många sköna tjejer. 

Dock har jag inte känt efter om dom är "sköna" eller inte.

Det är oxå en grej, hur många tror att jag är lesbisk eller bi. Men det tar vi en annan gång.

Nu ska jag äta frukost, MELOOOON! 

Japp, jag är galen i melon. 

I fall for you, ignored you, believed you and treated you

 

Det kallas humor

   

Kungliga bilen!

 

   

Tappad tjej.

Tjingeling!

Holy shit vad mycket reaktioner det blev pga mitt förra inlägg. 
Ska inte yttra mig om en sån sak igen. Alla verkar ta det på helt fel sätt. 

Skitsamma. 

Nu lämnar vi det så ingen behöver hata mig mer. 

Hur mår jag då?

Om någon undrar. 
Jo tack, helt okej, sover som aldrig förr gör jag oxå. Kan sova 11 timmar utan problem. 

Jag känner mig som törnrosa ibland. Känns som att jag bara sover och sover. 

Kör lite bil emellanåt. 

Ska börja med en ADHD utredning nu oxå. Äntligen ska jag få svar varför jag är som jag är.

Hyper och okoncentrerad 24/7.

Det är inte bara jag som märkt det, som tur är. Jag är inte galen trotts allt.

När jag läser mina gamla inlägg så kan jag fundera på vad fan jag tänkte med. 

Tex i april så hade jag skrivit om en person, som fick mig att må ris och ros. Helt sjukt att jag trodde att mitt mående berodde på just den personen. 

Visserligen hade den personen mycket med saken att göra men inte alls så mycket som jag trott.

Allting handlar om hur jag är.

Hur jag väljer att se på saker och ting. 

Kan jag skylla på någon annan än mig själv så gör jag gärna det, om jag ska vara ärlig. 

Hur kan det vara så? Varför kan jag inte fatta själv att jag är den enda som kan lösa saker och ting. Jag kan skriva smarta saker som jag tycker att andra ska följa, men jag, jag har helt plötsligt andra regler som bara gäller mig själv. Jag kan se hur andra far illa och försöker hjälpa dom. 

Medans jag själv lallar runt i någon slags fantasivärld där inget dåligt kan hända mig. 

(Så kommer det en dag när man får en smäll i fejset och inser att dåliga saker händer även mig. 
Lite för ofta kan jag tycka nu för tiden.)

Jag kan komma på mig själv att stå där som ett fån, ta hur mycket skit som helst. Alla andra ser det, utom jag själv. 

Kan man vara så självdestruktiv? Alla ser utom jag?

Vad vill min hjärna mig!?

Nu kommer dom här sjuka tankarna igen. 

Ge mig nå medicin så jag slipper lägga allting på minnet. 

Alla onödiga minnen som inte ens jag vill komma ihåg.

Hur allting bara far fram och tillbaka i samma banor dag ut och dag in. 

Varför älta i det gamla när det kommer nytt varje dag? 

Leeeeev för fan Mikaela. 

Dagarna som går, det är livet. 

Man glömmer ofta bort det. 

Just nu njuter jag av livet. När inte biljäveln krånglar. 

Kursen är rolig och jag börjar förstå vart jag vill komma i livet. 

Tjolahopp. Man är deppig ibland med så ere.

Man måste bita i det sura äpplet ibland för att njuta av det goda senare. 

På tal om godsaker. Håller på med maten nu, tacos.

Som jag har längtat, har suktat flera dagar, om inte veckor!

Åkte upp på coop och handlade allting så nu är det bara köttfärsen som steks, sen hugger vi in på go' maten! 

Till efterrätt har jag köpt maraboukakor, såna där goda, brieost och kex. Saft och chips har vi å. Lite dipp sen igår. Har fått stå och dra sig lite. Smaklökarna kommer krypa in i hjärnan på mig av njutning. Vill inte andas på någon i onödan i morgonbitti om man säger så. (Lök bidrar inte till den bästa morgonmunnen om man säger så.)

Skulle inte förvåna mig om jag inte kommer in i bilen i morgon. Så jag måste rulla ner på stan eller nåt. 

Nu är det middag! Tjing.

Måndag, har precis skjutsat lillkillen till skolan. Haha känner mig som en mamma ibland ^^

Jag tror ja exploderar snart.

Innan jag börjar skriva om invandringen så ska ni veta att jag verkligen inte är rasist. 

Mina föräldrar har alltid varit noga med sånt. 

Men nu har det gått för långt. 

Det står bara mer och mer om invandringen i Sverige i tidningarna. 

Jag kan inte påstå att jag är en patriot direkt. Men jag är nöjd över mitt land, våran knug är rätt skön han med. 

Det finns så många artiklar om invandringen nu för tiden att det är dags att göra någonting.

Hade vi svenskar haft lite mer skinn på näsan hade det kanske funnits en struktur över hur det ska gå till.

Det är som att en liten menlös farbror står vakt på krogen. Inte så svårt att ta sig in. 

När man väl kommer in så vet man, att hur man än beter sig så kommer inte farbrorn kasta ut mig. Han är för mesig. 

Så är vi i Sverige. 

När Doggedoggelito påstår att invandrarna är "nya" Sverige. 

Hur dum får man bli? Ska inte vi svenskar få ha vårat land ifred? 

Det är ingen som gör någonting. 

Det känns som att dom sitter där på mötena och tittar lite handfallet på varandra typ som att -

"Har ni nåt förslag hur... Nehe, okej. Ja men det får väl bli så här... Eller vad säger ni?"

Och alla kollar på varandra som fån och håller med.

Ska man behöva gå en kurs i hur man får lite skinn på sin näsa? 

Isf tycker jag att det är dags att folk börjar göra det. 

Hade det varit vi svenskar som flyttat till ett annat land hade vi aldrig betett oss som vissa invandrare gör här. Vi hade anpassat oss eftersom det inte är vårat land och våra regler. Precis så som det ska vara. 

Jag vet att man inte ska skylla allt på invandrarna. Men om man kollar i genomsnitt vilka det är som våldtar och begår brott, så är det invandrare.

Vi svenskar kan oxå vara dumma i huvet, tro mig. 

Detta gäller absolut inte alla invandrare. Men det har gått över styr nu. 

Och sen att dom har möjlighet att tacka nej till jobb! Vart är vi påväg? 

Det känns som att dom är så otacksamma. 

Dom får allting serverat, tror dom att det är ett hotell eller?

Vi svenskar får sluta arslena av oss för att ha råd att köpa alla ingredienser till tacosmyset på fredagar. 

I en artikel jag läste stod det att efter dom fått in alla sina bidrag så har dom sugit åt sig 21 810 kronor!

Ta bort en nolla så har ni min inkomst i månaden. Ska det verkligen vara så? 

Ibland önskar jag att jag oxå varit en invandrare. 

Förstå vad skönt att flytta till ett land utan krig, man får bete sig hur man vill, jobben får man utan att anstränga sig och pengar pumpas in som vatten i ett vattendrag. Och orkar man inte jobba, nej då tackar man nej, men får ändå pengar. 

Jag förstår att det kan vara hemskt att fly ett land som det är krig i. Då tycker jag faktiskt att man kan visa lite tacksamhet och inte utnyttja Sverige, det är som att ta godis från ett barn.

Skulle jag söka bidrag av något slag, då måste jag nästan ha dött innan jag får någon hjälp. 

Ska inte vi svenskar komma i första hand längre? Är det som Doggelito säger? 

Ska vi svenskar behöva flytta för att vi inte längre får plats i vårat egna land!?

Jag blir bara mer och mer irriterad för varje artikel jag läser.

För att inte tala om hur ungarna beter sig på stormyra, ett bostadsområde i Hudiksvall. 

Barnen kastar grejer från balkongen, dom slår med pinnar på balkongräcket, skriker på kvällarna och föräldrarna gör ingenting. Grannarna har flera gånger skällt på ungarna och föräldrarna står bara å glor. 

Ett krav för att bo i Sverige skulle vara att man kan språket. Iaf försöka lära sig.

Dom flesta vägrar lära sig svenska för att dom älskar sitt land.

Ja! Men flytta hem igen då för fan.

Min pappa är svensklärare, eller var. Han gick i förtids pension för att ge jobb till den yngre generationen. (Det har även mamma Karin gjort.)

Hans elever var jätte tacksamma för att få lära sig svenska. Varför kan inte alla vara det för?

DET FINNS SKOLOR FÖR ATT NI SKA LÄRA ER!

Vi ställer upp och verkligen bäddar in dom i bomull. Vad får vi tillbaka?

Ett överfullt Sverige med invandrare där hälften inte ens är tacksamma. 

Gah. 

Nu sätter jag punkt.

Jag är inte rasist. Jag vill bara behålla vårat Sverige.

Hade jag velat bo i Afganistan hade jag flyttat dit.

If you know what I mean. 

Fan i helvetes jävla skit äckel.

Så less är jag nu.

Jag bygger upp, allting rivs ner.

Jag presterar mer än va jag kan, allting blir skit.

Jag ger mitt allt, allting jag får är skit. 

Hur man än gör, varenda jävla gång, så ska allting alltid sluta i kaos. 

Midsommar 2012. Dra du åt helvete.

Usch å fy å blä- 

Jag ska aldrig mer ställa upp eller göra någonting för någon igen. 

Jag har nått min punkt och nu får det fan vara bra. 

Allting jag vill ha finns framför näsan på mig, men jag väljer att blunda.

Jag ser inte det som livet erbjuder, jag ser det som livet förbjuder.

Den förbjudna frukten, det är den som smakar som godast.

Jag har helt tappat greppet. Vet inte hur man skriver längre. 

Det känns inte som att jag kan skriva vad jag vill för att folk tar åt sig. Jag menar aldrig , eller jo ibland så menar jag just en person , men för det mesta i allmänhet. 

Jag vågar inte skriva vissa saker för att folk jag har pratat med inte ska känna sig träffade. Eller att jag skrivit någonting som dom inte vill att jag ska skriva. 

Jag vill kunna skriva vad jag vill, men ändå inte att folk ska ta åt sig. Hur bär man sig åt då?

Ibland känns det som att jag är under en förtrollning som snart släpper. 

Jag försvinner i tankarna och glömmer vad som är verklighet och drömmar. MIna drömmar kommer förbli drömmar, iaf nu på ett tag. Men jag vet vad jag är kapabell till, jag är inte dum, jag måste bara få ner hjärnans varv. En vacker dag kommer jag genomföra mina planer. 

Jag planerar inga mord om ni tror det. 

Om ni tänker er att ni har en låda full med strimlade papper. Alla papper kan bli hela. Men allting ligger hullerbuller. 

Så är det i min hjärna. Varje vaken minut. Det är jobbigt. 

Som att hjärnan aldrig vilar, utan ska försöka laga alla papper.

Det är omöjligt, men det verkar inte min hjärna bry sig ett skit om. 

Jag säger åt alla andra att sluta anpassa sig efter alla och hur man ska vara sig själv i alla lägen.

Även jag, jag som är så stor i käften, kan vara som en myra. 

Jag har sån respect för vissa människor. Vet inte vad det är. Det bara är så. 

Hur man kan bli så liten i vissa situationer.

Hur man nästan kan på sina bara knän be till personen och även fast det inte är jag som gjort fel, ta på sig hela skulden. Varför blir det så?

JAG VILL HA SVAR NÅNGÅNG! 

Varför vill ingen berätta för mig?

Hur kan jag vara så svag inför en människa som gör mig stark på så många andra vis?

Hur kan det kännas som att personen är inne i min hjärna och stökar till alla ordnade papper.

En riktigt mysig liten mindfuckare. Dom gillar vi, för det mesta. 

Nu så här på natten så har man ju dom knasigaste tankarna oxå. 

Haha nu ska jag berätta;

Träffade en man idag på ett badställe, låter som värsta sexhistorien. Kan lugna er med att det va långt ifrån. Iallafall. Han kom fram till oss och bjöd killarna på en nubbe (jag hoppas alla vet vad det är)

Hur trevlig och rolig som helst. Han va 71 år men va som oss i sättet.

Jag tycker det är så kul när äldre pratar med yngre. Man är som från en helt annan värld. Men på något sätt möttes vi. Mannen i sig var den skönaste man jag träffat, han skojade om allting och verkligen bjöd på sig själv, han hade såklart egna funderingar hur vi ungdommar funkar.

Vi var inte så olika trotts allt.

Allting vi inte vet någonting om ÄR läskigt.

Vad finns där bakom knuten på huset?

Kanske ett spöke, katt eller varför inte en mördare?

Ju längre tid det tar för mig att kika bakom husknuten ju räddare blir jag. Ju längre tid tar det innan jag vågar ta reda på det. 

Mitt tips nu till alla er tjejer, killar och shemales. 

Bli inte som mig.

Tänk inte på hur du vill att livet ska bli.

Lev det som du vill att ska vara istället.

För övrigt, jag badade idag, 3 ggr, 1 gång frivilligt, 2 ofrivilligt. Alla ggr med kläder och skor på.

Dagen idag började bra, men som sagt. Slutade i skit. 

En bra sak har jag. 

Som inte försvann idag. 

Nu ska jag krypa ner och låta sängen worka min utpumpade solbrända kropp.

Jepp, jag har bränt mig. 

JAG FÖRSTOG ET.

Jag ser solen som ett hinder,

jag är ju trots allt en ginger.