Jag måste va helt tappad ibland, igår ba, shit va lycklig jag är, sen i morse vaknade man med världens kassaste humör! Som att man aldrig varit glad i hela sitt liv. 

Det va som att vakna upp av en fet smäll i ansiktet.

Värre än tortyr. Jises fuck.

Oj, ursäkta språket.

Lite tur va det att man hade en lirare som väckte en med ett härligt garv iallafall. 

Igår var jag chaufför åt en kluns med människor. 

Aldrig mer, aldrig mer...

Att försöka få fulla människor att förstå allvar, går inte. Det är som att man är på dagis. 4-5 åringar som gör allt tvärtemot vad man säger. 

Säger man åt dom att det är lite bråttom, ja då jävlar ska dom gå med myrsteg och nästan släpa sig fram.

Skulle jag sagt att det fanns sprit på andra sidan stan, då lovar jag dig att dom skulle lagt benen på ryggen och sprungit av bara helvete. 

Prioriteringar. 

Skitsamma, det va kul, tillsdess att alla skulle hem ;P

Sen det här med signaler, menar inga ringsignaler nu. 

Vilka signaler man skickar ut. 

Jag är ju sån att jag bara är. Inget jag tänker på. 

Så om en kille får för sig att jag flörtar med honom, när jag inte alls har gjort det, då har jag inte mage att säga nej. Alltså, jag ligger inte med dom om ni tror det. Jag låter dom liksom jaga mig tills dom fattar vinkel. Jag är ingen player. 

Möjligtvis ett patrask, men vadå, jag vill inte att dom ska tro att man inte gillar dom. Bara inte på samma nivå som dom. 

Är det värre att dra ut på tiden än att säga som det är?

Jag vet ju själv hur det är att våndas, men då har jag inte varit med om att nån gjort samma sak som jag gjort.

Typ sluta svara när det blir för intimit, eller vad man ska säga. 

Man har som en gräns hur pass mycket man kan snacka om. 

Typ som när dom här filmkvälls förslagen kommer upp, alla vet vad det betyder. (Idka samlag)

Då är det bara att kapa om det inte finns något intresse. 
Kan det finnas någe värre än när man kollar på film hemma hos nån som man träffat för att man inte längre kan komma på fler ursäkter.

Så flyttar han sig närmare och han tror att man är fett på.

När man flyr från varje chans när han försöker någonting.

(Jag kan nästan tycka synd om dom som verkligen ansträngt sig. Som verkligen tror att det ska bli något. 

Vilken hemsk människa jag är.)

Jag avslöjat mig själv. Men vad mer har jag inte avslöjat liksom.

Nu för tiden sätter jag mig inte i situationer som jag inte kan klara mig ur.

Typ som att ha filmkväll.

Vissa tycker att jag är ytlig, men det är bara ärlighet. 

Man kan inte känna attraktion för alla. Så är det bara. Jag har bara valt att lyssna på vad jag själv vill.

Känns det inte bra, ja då kapar man. 

Lägger inte tid på det som inte kan bli något. 

Och SJÄLVKLART ger jag alla en chans. Man kan inte träffa en person en gång och sen veta att det aldrig kommer bli något. 

Tycker alla borde lära känna varandra lite mer än vad vi gör. 

Kasta av den där masken du har utåt.

Va ska du med den till?

Varför inte låta någon stackars själ lära känna dig ist för att känna dig oförstådd.

Alla behöver någon som dom kan luta sig mot när dom varit stark för länge.

Nu ska jag njuta av sooooleeeen! 

Trevlig helg, skjut en älg