Nu är den gula faran på vägarna igen! Oscar fixade tanken, så nu sitter den! Awesome! :D

Idag pratade jag med min mentor på kursen, det är så skönt att prata om allt och ingenting. 

Men jag fick inte prata så länge, det skavde väl i öronen på henne. haha

Hon frågade mig på en skala 1-10 hur jag mår.

Det va länge sen man pratade om hur man mådde. När man va mindre hade man ju alltid samtal antingen med lärare eller någon utomstående. Det blev liksom som en rutin. 

Nu för tiden är det nästan som en tabu att säga att man mår dåligt.

(Jag är inte den som skriver på fejjan om det är lite dåligt. Jag vill inte att folk ska se när jag mår dåligt eller inte. Inte lycklig heller för den delen. Alla klagar bara ändå.)

Man får lite piller och folk räknar med att man mår bra.

Ibland är det inte piller man behöver. Bara någon som lyssnar på det man går runt och funderar på. 

Man behöver inte svar på allting heller, att bli hörd räcker. Iallafall för mig.

Alla dessa diagnoser som alla har. Va fan, mår man dåligt så är det inte pga någon bokstavskombination.

Det är så jävla tragiskt. Det märkte jag i skolan jag praktiserade med. 

Barn är inte jobbiga utan anledning. 

Prata med barnen ist. 

Istället för att klaga på barnen och ringa hem till föräldrarna.

Det är inte svårt.

Jag tror alla behöver ventilera. Men jag kanske tycker det eftersom jag behöver det. 

Nu till något helt annat: Facebook.

Skriver man något klagomål så klagar folk, bakom ryggen på en. Skriver jag att jag är lyckligast i världen blir folk avundsjuka, 

Sluta med eran avundsjuka eller skadeglädje. Ta vara på dom vänner ni har. Mår dom dåligt så räcker det med en enda fråga. Hur mår du?

Alla är så ytliga och skiter i hur måendet är. 

Men juste, det finns ju piller för sånt. 

Allting är så jävla ironiskt, förr fanns det böcker för självförtroendet och hur man kunde må bättre. 

Det känns som att allt sånt bara va en fluga. 

Samma sak med alkohol. Fattar inte hur man kan bli missbrukare, hur man tar till spriten.

Lös skiten istället för att splittra familjer och råka illa ut. 

Det här kommer säkert låta fett tråkigt, men jag har kapat alkoholen helt. High on life. 

Nej så är det inte, men jag KAN, på riktigt, jag kan ha kul utan alkohol. Jag blir inte pratigare när jag är full, bara ärligare och kärleksfull. Jag vill inte vara någom som jag inte är i vanliga fall.

Jag tycker inte om dessa personlighetsvridningar. Hur dom kan förändras så himla fort pga en dryck.

Det sjuka är att hade jag hört mig själv säga det här för 1 år sen hade jag tyckt att det va världens töntigaste sätt att leva på. Men så är det.

Jag missunnar ingen att dricka, så länge jag slipper. 

Det är inte min grej helt enkelt.

Jag har min bil och jag kan ta mig dit jag vill, jag vill kunna åka iväg när jag känner för det. 

Vem är det jag ska övertyga egentligen?

Jag är ingen mes, jag är ingen tönt för att jag inte dricker, men det är svårt att förklara när jag själv vet hur jag tänkt en gång i tiden.

"Alla som inte dricker är töntar" 

Så skön va jag, varför är man tönt egentligen. För att man avstår från nånting man inte är intresserad av. 

Det är som vilken hobby som helst. 

Jaja. Slut fjantat. 

Hoppas alla får en trevlig midsommar :)