Nu har helgen gått oxå, skön helg, har bara tagit det lugnt. 

Idag när jag gick till pizzerian så satt det 3 stycken personer och drack alkohol. Klockan hade inte ens blivit 2 på söndags eftermiddagen liksom, jag tycker det är så tragiskt. Jag är inte en person som dömer, men man såg att det kanske inte alltid hade varit så lätt i deras liv. 

Allting kretsar kring droger, när det är alkohol som ställer till det för fler. 

En man misshandlar sin fru, skriker på barnen. Men det är mer accepterat för att mannen varit full.

Hade det visat sig att mannen tagit droger, ja då blir det tidningsrubriker på direkten. 

Tänk vad som händer bakom alla Svenssonfamiljs dörrar. 

Det är som att det är accepterat att man slår sin fru och barn för att man druckit sprit.

"Jaa, men han/hon var ju alkoholpåverkad."

Jaha..!? Spelar det någon roll. Dom flesta blir dumma i huvet av sprit.

Se till så att han/hon inte dricker sprit då, det är ingen som tvingar dom att dricka skiten. 

Det är bara en lam jävla ursäkt. Tål man inte sprit, nej, då dricker man inte heller. 

Så kanske frugan kan få gå till sitt jobb utan solglasögon. 

Blir så frustrerad när det händer i så många familjer, och ingenting händer. 

Alkohol splittrar familjer. 

Nu säger jag inte att droger inte gör det. 

Men det finns fler som missbrukar alkohol som fuckar upp sina liv än dom som tar droger.

Beror väl oxå på vad för slags droger iofs. 

Nog om det.

Hur mår jag? 

Jotack bra, har massvis med funderingar, men det har jag jämt.

Det känns som att jag lever i tankar ist för i livet. 

Glider liksom iväg i min egna lilla värld. 

Skönt ibland det oxå. 

Någonting som är riktigts svenskt, det måste vara att man inte vågar öppna munnen. 

Jag tycker det är jätte kul att prata med nya människor, men jag sitter hellre själv på bussen. 

Jag älskar att lära känna människor från andra delar av sverige, men jag lyssnar hellre på musik när jag åker tåg.

Whats up with that!? 

Varför är man så inskränkt i sin egna värld att man inte ser möjligheter. 

Jag kanske träffar en man på tåget som har ett eget företag, chans till jobb.

En kvinna börjar prata med mig på bussen, kanske kan få ett tvätt tips eller två, hur man blir av med som värsta fläckarna på spisen. 

Jag vet att jag är hemsk, men vafan, alla tänker ju så ändå. 

Jag är liksom neutral, har massa fördommar och könsdiskrimineringar, I mitt undermedvetna. 

Det har alla. Det kan inte finnas någon som aldrig har haft en fördom om en annan människa.

Jag säger bara det. 

Iaf, att vi svenskar inte tar för oss mer. Vi är så fjantiga i allt. Alla andra länder vågar iaf prata med oss svenskar fast vi går med mobilerna i händerna och musik i lurarna.

Eller så sitter vi ensamma på en busstation utan att lyfta blicken från mobilen, utifall man skulle se någon man måste prata med. 

Jag kan erkänna att jag gör så.

Jag ser en person jag inte orkar prata med, jag tittar ner på mobilen och låtsas ha mega bråttom eller bara mer intresserad av ett sms jag precis fick, perfekt tajmat sms för att slippa säga hej.

Som att ingen annan gjort så?

Det finns studier, bland mina vänner att det är så man gör för att slippa en pinsam eller bara obekväm situation. 

Som att mobilen är en jävla sköld eller? 

"Amen shit, där är ju Mikaela. Ska jag hälsa?

Nej fan hon har mobilen i handen, osis!

Jag får hälsa en annan gång?"

Är det så man tänker?

Är det så man tror, att folk ska tänka - för att mobilen fångade min blick precis när dom gick förbi?

Va stört. Så jävla fånigt, men det tycks ju funka. Så jag kommer alltid ta till den metoden i dom lägena.

Nu vet ni det oxå.

Möter ni mig på stan och jag kollar på mobilen. 

Skit i att hälsa, det är jag inte värd, eftersom jag ska fjanta mig sådär.

Jag gör saker som jag tycker är fjantigt - när andra gör det,

men gör jag det själv är det helt okej. 

Fucking svenne. 

Nu äre äta som står på min "to do list."

I morgon börjar min kurs på 8 veckor. Ser jag framemot :)