Alla inlägg den 23 juni 2012

Av Mikaela Hellström - 23 juni 2012 01:16

Fan i helvetes jävla skit äckel.

Så less är jag nu.


Jag bygger upp, allting rivs ner.

Jag presterar mer än va jag kan, allting blir skit.

Jag ger mitt allt, allting jag får är skit. 


Hur man än gör, varenda jävla gång, så ska allting alltid sluta i kaos. 

Midsommar 2012. Dra du åt helvete.

Usch å fy å blä- 


Jag ska aldrig mer ställa upp eller göra någonting för någon igen. 

Jag har nått min punkt och nu får det fan vara bra. 


Allting jag vill ha finns framför näsan på mig, men jag väljer att blunda.

Jag ser inte det som livet erbjuder, jag ser det som livet förbjuder.

Den förbjudna frukten, det är den som smakar som godast.


Jag har helt tappat greppet. Vet inte hur man skriver längre. 

Det känns inte som att jag kan skriva vad jag vill för att folk tar åt sig. Jag menar aldrig , eller jo ibland så menar jag just en person , men för det mesta i allmänhet. 

Jag vågar inte skriva vissa saker för att folk jag har pratat med inte ska känna sig träffade. Eller att jag skrivit någonting som dom inte vill att jag ska skriva. 


Jag vill kunna skriva vad jag vill, men ändå inte att folk ska ta åt sig. Hur bär man sig åt då?


Ibland känns det som att jag är under en förtrollning som snart släpper. 

Jag försvinner i tankarna och glömmer vad som är verklighet och drömmar. MIna drömmar kommer förbli drömmar, iaf nu på ett tag. Men jag vet vad jag är kapabell till, jag är inte dum, jag måste bara få ner hjärnans varv. En vacker dag kommer jag genomföra mina planer. 

Jag planerar inga mord om ni tror det. 


Om ni tänker er att ni har en låda full med strimlade papper. Alla papper kan bli hela. Men allting ligger hullerbuller. 

Så är det i min hjärna. Varje vaken minut. Det är jobbigt. 

Som att hjärnan aldrig vilar, utan ska försöka laga alla papper.

Det är omöjligt, men det verkar inte min hjärna bry sig ett skit om. 


Jag säger åt alla andra att sluta anpassa sig efter alla och hur man ska vara sig själv i alla lägen.

Även jag, jag som är så stor i käften, kan vara som en myra. 

Jag har sån respect för vissa människor. Vet inte vad det är. Det bara är så. 

Hur man kan bli så liten i vissa situationer.

Hur man nästan kan på sina bara knän be till personen och även fast det inte är jag som gjort fel, ta på sig hela skulden. Varför blir det så?

JAG VILL HA SVAR NÅNGÅNG! 

Varför vill ingen berätta för mig?


Hur kan jag vara så svag inför en människa som gör mig stark på så många andra vis?

Hur kan det kännas som att personen är inne i min hjärna och stökar till alla ordnade papper.

En riktigt mysig liten mindfuckare. Dom gillar vi, för det mesta. 


Nu så här på natten så har man ju dom knasigaste tankarna oxå. 


Haha nu ska jag berätta;

Träffade en man idag på ett badställe, låter som värsta sexhistorien. Kan lugna er med att det va långt ifrån. Iallafall. Han kom fram till oss och bjöd killarna på en nubbe (jag hoppas alla vet vad det är)

Hur trevlig och rolig som helst. Han va 71 år men va som oss i sättet.


Jag tycker det är så kul när äldre pratar med yngre. Man är som från en helt annan värld. Men på något sätt möttes vi. Mannen i sig var den skönaste man jag träffat, han skojade om allting och verkligen bjöd på sig själv, han hade såklart egna funderingar hur vi ungdommar funkar.

Vi var inte så olika trotts allt.

Allting vi inte vet någonting om ÄR läskigt.


Vad finns där bakom knuten på huset?

Kanske ett spöke, katt eller varför inte en mördare?

Ju längre tid det tar för mig att kika bakom husknuten ju räddare blir jag. Ju längre tid tar det innan jag vågar ta reda på det. 


Mitt tips nu till alla er tjejer, killar och shemales. 

Bli inte som mig.

Tänk inte på hur du vill att livet ska bli.

Lev det som du vill att ska vara istället.



För övrigt, jag badade idag, 3 ggr, 1 gång frivilligt, 2 ofrivilligt. Alla ggr med kläder och skor på.

Dagen idag började bra, men som sagt. Slutade i skit. 

En bra sak har jag. 

Som inte försvann idag. 


Nu ska jag krypa ner och låta sängen worka min utpumpade solbrända kropp.

Jepp, jag har bränt mig. 

JAG FÖRSTOG ET.


Jag ser solen som ett hinder,

jag är ju trots allt en ginger.





Ovido - Quiz & Flashcards